Livet är förändring

Idag har det regnat hela dagen och jag bestämde mig för att göra en grundlig genomgång av Galishimos man. Hela hästen blev schamponerad och fick lufttorka i några timmar i stallet under tiden jag åt lunch, putsade på ridutrustningen och städade skåpet. Tyvärr har manen tagit stryk denna sommar så det är lite tråkigt att den blivit sämre. Här är en bild från maj då den var superfin. Sedan har den tyvärr tunnats ut av flera skäl. Bland annat har hästkompisar kliat honom ganska bra på manken så vi har en sektion där som är helt borta. Sedan har jag haft flätorna "ute" i stället för de små paket jag bultat ihop dem i, innan.   Nyduschad och lufttorkad häst, med nyklippt man.  Betydligt tunnare flätor än tidigare men de växer förhoppningsvis till sig.  Nu är de här igen: Man-paketen! Förra året gjorde jag några på prov för att se om Galishimo stördes av dem, och det gjorde han ju inte, men mina ridkompisar undrade varför jag valt att förnedra min h

Galishimos man är riktigt lång och fin nu! Jag har hittat några trix som gör att den inte går av lika lätt och funnit en rutin som fungerar. Ibland kan jag inte följa den av olika anledningar men huvudpunkterna är följande: - Aldrig reda ut manen med borste. Man använder fingrarna och när man tror att man rett ut den ordentligt med fingrarna så tar man borsten allra sist och borstar väldigt försiktigt för att hitta de sista knutarna. De sista identifierade knutarna reder man också ut med fingrarna och inte med borsten. Man använder aldrig borsten för att reda ut tovorna snabbare. Det blir för mycket hårsvinn då, om man har en häst med tunn man. - Låt det ta tid! Det tar ca 90 minuter när jag gör det med Galishimo. - Lämna flätorna i fred! Fläta inte om dem mer än en gång i månaden. De som lyckats riktigt bra med att få långa manar reder inte ut flätorna oftare än varannan månad. Låt hästen se ut som en rastafari-hippie däremellan. Jag har haft en tidigare rutin att bara fixa

Igår totalkraschade jag, men idag så blev det lite bättre. Denna feber. Man kan inte slåss emot den och om jag stressar för att jag har den så blir jag inte friskare. Morgonen började i alla fall riktigt bra, Björn har fått köpa en bil av sin far, och det var ingen dålig bil! Björns tidigare bil har jag verkligen inte gillat. Den hade med råge passerat 40.000 mil, saknade AC och man fick skrika för att göra sig hörd i den. Den här bilen har gått betydligt mindre mil än min Honda, var ljus och fräsch invändigt, tyst, bekväm, och självklart kollade jag upp om den fick dra min hästtransport på B-körkort. Det fick den! Sedan så åkte vi till stallet och löslongerade Galishimo. Ebba tog honom på en barbackatur igår när jag inte orkade rida och promenerade bredvid, det gick väl ganska bra förutom lite trassel när han drabbades av akut hemlängtan samtidigt som han inte ville lämna mig... samtidigt som han ville springa hem... samtidigt som han ville stanna... eller springa. Stackars ar

Björn gosade med Galishimo innan vi åkte till  ridhuset, och jag fixade flätorna på honom innan avfart. Vilket jobb det börjar bli att reda ut och fläta om dessa flätor! Det är inte gjort på en kvart, om man säger så.. Jag måste hitta ett hållbart sätt att pyssla med dem nu, ta en fläta per dag eller något. Tar man allt på en gång så tar det sin lilla tid. Jag har slutat packa upp dem i sina små paket för det gör inget om de nöts lite nu. Längre än såhär behöver dom inte bli! Det blåste 9 sekundmeter och både regnade och åskade så Galishimo var väldigt spänd i ridhuset, som knäppte och skallrade i plåten. Det kändes inte sådär jättekul att backa ut Galishimo ur transporten när det blåste och rasslade bakom rumpan på honom, men han skötte sig exemplariskt. Det blev lite halvdåliga skrittövnngar, eftersom även jag var spänd idag, och vi gjorde även lite trav. Sedan åkte vi allihop nöjda hem. Vi var ju ute på långtur igår, så vi får kalla dagens upplevelse för miljöträning.

I dag åkte jag till stallet bara för att pyssla med Galishimos man. Det tar ett tag att genomföra, nu för tiden. Han hade vanliga flätor på kursen och jag kände att jag ville vika ihop dem för att undvika nötning. När jag kammade ut flätorna såg de ut så här, jag tog faktiskt en sax och toppade någon centimeter av manen för att få en lite jämnare kant. Sedan buntade jag ihop allt i små knutar. Galishimo har kliat av sig ganska mycket man vid manken så jag har försökt att smörja in det området med salva så får vi se om han fortsätter klia eller inte. Men vilken skillnad det blivit jämfört med ett år sedan, som på bilden nedan!

Det har blåst massor i helgen. Lite typiskt att oron för viruset dök upp just nu, för jag vågar inte åka till ridhuset och använda gästboxarna ännu. Mest för att det finns 25 andra hästar här på stallet och därmed minst 25 andra ägare som kan bli oroliga om jag åker iväg med Galishimo för mycket, i onödan. Vi får väl se om flera hästar blir drabbade av viruset, eller om det bara var en enda häst i grannstallet. Några veckor kan jag ju ligga lågt. Mamma kom i alla fall och fotograderade Galishimo i lördags. Hur fin är han inte i sina flätor, som långsamt växer sig allt längre, och i sitt westernträns?! Tyvärr är han lite överviktig just nu men vi har ju haft lite otur med dåligt ridväder i år, långdragen influensa och en massa övertid på jobbet. Redan nästa vecka lär jag nog få det lättare på jobbet!

Äntligen var jag pigg nog att åka till stallet! Jag har flätat Galishimo, jag har pussat honom, jag har ryktat och pysslat med honom. Han är genomborstad och gullad med och kramad. Min lilla häst! Sedan så tog jag ut honom och longerade honom med den där tömkörningsgjorden och inspänningstyglarna och han rörde sig jättefint! Puh! Den där tömkörningsgjorden var ett jättebra köp. Nu när jag kombinerar den med svanskappa och hjälptyglar så rör han sig jättefint på minimal ansträngning från min sida. Det finns inget som säger så mycket om hur Galishimo mår som när jag låter honom röra på sig. Då ser man om han är spänd, avspänd, orolig, trygg, stel, mjuk... ja, allt syns när han rör sig. När han rör sig ledigt och fint så blir jag varm i hela kroppen. Sedan blev jag varmsvettig i hela kroppen. Sedan fick jag mjälthugg. Sedan blev jag yr.  Men det hade nog mer med hälsan att göra än med Galishimos rörelsemönster. Men i övrigt var jag glad. Bilden ovan är från idag, och visar hur lå

Nu har jag ju pysslat med flätor och manvård i ca åtta månader. Vi har gått från this: To this: Det har fungerat alldeles utmärkt att fläta in manen i små paket och med jämna mellanrum lägga på lite "anti-bit"-medel och myggmedel. Än så länge. Det har fungerat än så länge. Kan man väl säga. Det som inte fungerat är jag när jag hållit i en sax och klippt upp de små ihopflätade manpaketen i helgen. Jag var eventuellt lite tröttare igår, än vad jag ville erkänna, och jag kände mig väl inte som ett fyrverkeri av energi och livsglädje. Jag var rätt så slutkörd och tänkte "Jamen jag kan väl åtminstone fläta om manen på häststackarn..." som den minsta möjliga ansträngning för helgen. Jättedålig idé. Jättedålig. Eftersom jag höll i en sax. Och hade dålig koncentration. Jag råkade helt resolut klippa bort sju centimeter av en fläta. Sju centimeter av hans vackra man är borta. För att jag är dum i huvudet. "Hur kan jag vara så galet ouppmärksam

Ja. De kom på posten igår. Små svanspåsar som håller Galishimos svans fri från lera och nötning när han skruttar runt i hagen på dagarna. Påsarna är åtminstone svarta och förhoppningvis märker inte Galishimo, eller någon annan på stallet, av dem. Resultatet lär väl inte synas på förrän om något år men alla kommer att se resultatet av Galishimos märkliga matte förmodligen redan i helgen. Jag ser redan nu hur Galishimos svans kommer att få sitt livs grundligaste schamponering och omsorgsfulla flätning innan den stoppas i sin påse. För varje år blir jag mer och mer en crazy horse lady.  Men å andra sidan - Galishimo har många showhästar i sin stamtavla. Det är därför han är så söt och uttrycksfull och känslig. Ska man jobba EMOT alla hans showegenskaper hela livet, genom att bara fokusera på dressyr och knepiga sadellägen och läskiga uteritter, eller ska man vara tacksam över att han är så söt och alert och göra honom extra fin, om man ändå har tid och energi till det? Lägg till

Jag har köpt Galishimo ett nytt träns, ett nytt bett, och var redo att bli fotograferad. Det var som vanligt Björn som följde mig på uteritt och filmade oss. Han är verkligen hur snäll som helst. Han hade även med sig systemkameran, men batteriet lade av nästan direkt. Måste fixa nytt kamerabatteri! Galishimo var även han redo att bli fotograferad. Han hade väldigt svårt att stå stilla och kanske blev han lite oroligare över det nya tränset än vad jag från början reflekterade över. Trots att jag köpte ett snarlikt träns och mycket snarlikt bett så fick han ju även nosrem, som han inte behövt på något år, och det kan ju ha oroat lite. Andra teorin är att han är lite understimulerad efter att jag varit förkyld en vecka. Inte riktigt likt honom att bli pillrig efter ett riduppehåll men man vet ju aldrig.  Det blev dock ingen galopp för jag litade inte helt på honom just idag. Men lite trav och annat gick bra! Det var i alla fall jätteroligt att släppa ut manen igen och

Söndagseftermiddagen spenderades med lite terapeutisk manvård. Det är så skönt att pyssla och fläta. Så här ser Galishimo ut nu. Lätt uttråkad. Men betydligt hårigare. Jag har en etikett längst ned i blogginlägget som heter "manvård" om man vill se hur det artat sig. Sedan flätar jag långa flätor av allt. Pannluggen räcker ända ned till nosgrimman. Sedan viker jag flätorna dubbelt, eller trippelt och gör mina små stumpar av dem. Nu är flätorna genomborstade, fuktade, torkade, omflätade och ihopbuntade igen. Det går ca två veckor till nästa gång jag flätar ut dem, igen!

Japp. Jag håller fortfarande på att fläta och greja med Galishimos man. Det är väldigt tillfredsställande på ett sätt jag inte riktigt väntat mig. Nu har jag kommit på att jag kan fläta flätorna långa och sedan böja upp dem och fläta upp dem i sig själva så att det blir kortare små flätstumpar av det hela. Det ser lite roligt ut och jag är fullt medveten om att jag nu kommit upp en nivå i att bli en crazy horse lady. När han stolt springer runt så stumparna studsar runt så är han ju inte direkt snyggare än vad han hade varit om jag bara låtit manen vara ifred. Men det är känslan av att de små hårstråna ligger tryggt där inne utan att bli avkliade eller avtuggade som får mig att känna mig nöjd ändå. De nya små stumparna verkar hålla sig mer intakta än de vanliga enkla långflätorna jag haft. Jag har haft dessa flätor i små flätstumpar i en vecka nu och ser inget större behov av att behöva fläta om dem. Om man släpper ut Galishimos man, efter 2 1/2 månads manvård, nu så ser den ut

Denna söndagkväll så blev jag äntligen lite piggare och åkte till stallet för att pyssla med Galishimo. Det började regna ute (äntligen!) så jag orkade inte pressa mig med uteritt i dåligt regn då jag inte känner mig fullt frisk (men friskare!). Men det var skönt att pyssla och greja med Galishimo och se till att han hade bra, och få småprata med de andra ryttarna på stallet och höra vad de haft för sig. Vid regelbunden inspektion av flätorna så vågar jag tro att de verkar fortsätta bli längre och tjockare. Utom den lilla hårplutten framme vid manken (nr 3 från vänster) som tydligen är en viktig zon för hästar att klia varandra på. Sedan åkte jag hem och skapade lite mysbelysning, tände några ljus och ordnade en kvällsmacka med en intressant radiodokumentär i mina nyköpta hörlurar. Väldigt, väldigt skönt att ha dem på sig när man exempelvis diskar, och sedan kunna fortsätta diska och prata med den som ringer. Jag kommer att spara lite tid och energi på detta. Nu är det dags att

Jag är faktiskt ganska inspirerad att fortsätta med flätandet av Galishimos man. Jag började ju för två månader sedan när han såg ut som ovan. Jag hade inte förväntat mig några synbara resultat förrän ca sex månaders flätning, men redan nu, efter två månader, kan jag ana att flätorna och manvården gett lite resultat. Särskilt på de där sköra stråna vid hans manke, de verkar klara sig bättre!   Än så länge...

Jag pratar inte om att kontrollera Björn nu när jag skriver mankontroll. Jag menar hästman-kontroll. Som ni kanske sett så har Galishimo haft flätor på de senaste bilderna. Jag är inget stort fan av man-fix så det har sett lite sådär ut. Han har strosat runt på lösdriften med flätor och strån spretandes här och var. Jag är inte helt nöjd med den synen. Detta flätande görs dock inte för att han ser söt ut i flätor, utan det är jag som gör ett försök att utöva total mankontroll. Det finns en och annan som påstår att manen lättare håller sig hel, och att det är lättare att spara ut den på sin häst, om man håller den i flätor. Så det är det jag tror att jag försöker göra. Men det ser lite över-gullat ut. Om det finns ett sådant ord. Nu har jag även investerat i en skitdyr spray, från Granngården, som påstår sig få alla stående anarkist-hårstrån att buga sig och samla ihop sig för att ställa sig i ledet. Få se om det fungerar... Efter dagens pillande så är nu alla flätor spr