Jag har köpt tailbags


Ja. De kom på posten igår. Små svanspåsar som håller Galishimos svans fri från lera och nötning när han skruttar runt i hagen på dagarna. Påsarna är åtminstone svarta och förhoppningvis märker inte Galishimo, eller någon annan på stallet, av dem. Resultatet lär väl inte synas på förrän om något år men alla kommer att se resultatet av Galishimos märkliga matte förmodligen redan i helgen. Jag ser redan nu hur Galishimos svans kommer att få sitt livs grundligaste schamponering och omsorgsfulla flätning innan den stoppas i sin påse. För varje år blir jag mer och mer en crazy horse lady. 

Men å andra sidan - Galishimo har många showhästar i sin stamtavla. Det är därför han är så söt och uttrycksfull och känslig. Ska man jobba EMOT alla hans showegenskaper hela livet, genom att bara fokusera på dressyr och knepiga sadellägen och läskiga uteritter, eller ska man vara tacksam över att han är så söt och alert och göra honom extra fin, om man ändå har tid och energi till det?


Lägg till att jag lagt självhäftande bandage om Galishimos flätor så att de inte ska gå upp och nötas. Detta ser jättelöjligt ut, och till råga på allt så är hälften av bandagen i manen svarta och hälften gröna. Men GREJEN är ju den att det innebär betydligt mindre jobb om jag inte behöver pyssla med manen förrän... ja... förrän jag ska på någon viktig ridkurs och skäms över att åka dit med gröna bandage i manen på honom... 


Vart får jag alla märkliga ideér ifrån då? YOUTUBE säger jag bara!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet