"Du klarar mer än du tror!"
Ursäkta frånvaron. Jag måste erkänna att tiden som annars gått åt att blogga, i stället gått åt att pricka av saker på min "att-göra-lista". För att jag skaffat en sådan. Det har varit mycket jag har velat hinna med denna vecka och det behovs tydligen bara en googleplanering och en "productive"-app för att jag ska gå igång ordentligt.
Det är snudd på att listor inte är bra för min hälsa. Snudd på.
Samhället säger ju att man mår bra av att minska på sin skärmtid och vara mer aktiv, och att man mår bra av att få mer gjort. Samhället pratar om effektivisering och att leva livet optimalt och inte söla bort sina timmar. Min mobil meddelar mig varje vecka hur mycket, eller lite, skärmtid jag använt mig av under veckan. Samhället tycker att sölande är dåligt och aktivitet är bra. I bland så faller jag för frestelsen och tänker att samhället har rätt. Sedan kommer man plötsligt på att antalet stressrelaterade sjukdomar ökat markant de senaste tio åren, samtidigt som samhället hurtigt coachar "Du klarar mer än du tror!" och att detta på något sätt är motsägelsefullt.
Begreppet "Du klarar mer än du tror" fungerar i själva verket bara för folk med skev självbild. Det finns ju förmodligen en stor andel människor där ute som klarar precis lika mycket som de tror. Eller som klarar lite mindre än de tror. Alltså ska man inte köpa begreppet "Du klarar mer än du tror!" rakt av.
Efter min första vecka med productive-appen och lite noggrannare veckoplanering så mår jag sådär. Det är ovanligt fint hemma, ovanligt mycket har blivit gjort, och Galishimo har fått sina fem pass i veckan. Jag har joggat mina tre pass, och det finns numer alltid en bokad tvätt-tid i kalendern. Jag har dock sovit sämre än vad jag brukar, hela veckan, och det kan ju bero på att jag inte hinner varva ned ordentligt. Jag har ju ett heltidsarbete också...
Jag ska ge veckoplaneringen någon vecka till och se om jag kommer till ro med detta, eller om jag måste plocka bort något. Men att plocka bort aktiviteter är ju också en slags planering.
Jag kanske ska boka in aktivitet: "Ligg utfläkt på sängen som en död säl och glo i mobilen i två timmar", och se vad som händer då?
.
Det är snudd på att listor inte är bra för min hälsa. Snudd på.
Samhället säger ju att man mår bra av att minska på sin skärmtid och vara mer aktiv, och att man mår bra av att få mer gjort. Samhället pratar om effektivisering och att leva livet optimalt och inte söla bort sina timmar. Min mobil meddelar mig varje vecka hur mycket, eller lite, skärmtid jag använt mig av under veckan. Samhället tycker att sölande är dåligt och aktivitet är bra. I bland så faller jag för frestelsen och tänker att samhället har rätt. Sedan kommer man plötsligt på att antalet stressrelaterade sjukdomar ökat markant de senaste tio åren, samtidigt som samhället hurtigt coachar "Du klarar mer än du tror!" och att detta på något sätt är motsägelsefullt.
Begreppet "Du klarar mer än du tror" fungerar i själva verket bara för folk med skev självbild. Det finns ju förmodligen en stor andel människor där ute som klarar precis lika mycket som de tror. Eller som klarar lite mindre än de tror. Alltså ska man inte köpa begreppet "Du klarar mer än du tror!" rakt av.
Efter min första vecka med productive-appen och lite noggrannare veckoplanering så mår jag sådär. Det är ovanligt fint hemma, ovanligt mycket har blivit gjort, och Galishimo har fått sina fem pass i veckan. Jag har joggat mina tre pass, och det finns numer alltid en bokad tvätt-tid i kalendern. Jag har dock sovit sämre än vad jag brukar, hela veckan, och det kan ju bero på att jag inte hinner varva ned ordentligt. Jag har ju ett heltidsarbete också...
Jag ska ge veckoplaneringen någon vecka till och se om jag kommer till ro med detta, eller om jag måste plocka bort något. Men att plocka bort aktiviteter är ju också en slags planering.
Jag kanske ska boka in aktivitet: "Ligg utfläkt på sängen som en död säl och glo i mobilen i två timmar", och se vad som händer då?
.
Kommentarer
Skicka en kommentar