Två våldtäktsförsök utefter min joggingrunda

Jag joggar ju några kvällar i veckan och har varit väldigt stolt över att min stad är en trygg stad att jogga i. Jag brukar välja att springa vid vattnet som löper genom staden, och jag har inga som helst problem med att springa ensam i mörkret med pannlampa på områden som inte är belysta. Jag känner mig trygg. Dessutom har jag haft ovanligt bra rutin på höstens jogging. Denna vecka har jag joggat 1,5 mil fördelat på tre pass. För att kunna följa vattnet fram och tillbaka så passerar jag två broar, en vacker träbro nära mitt hem och en bro närmare centrum.

Men, vad gör man nu när det har blivit två polisanmälda försök till våldtäkt efter min joggingrunda? Vid bron vid centrum?

I helgen var det överraskande skönt med en 'ordentlig hund' på joggingturerna. Tvekar inte alls om att helghunden skulle sätta krokodiltänderna i någon som ville göra mig illa.

Å ena sidan så verkar mönstret vara att våldtäkterna sker sent på lördagsnätter. Man kan gissa att mannen som skapar detta kaos förmodligen är ute på något av de närliggande uteställena, hoppas på att få träffa en drömkvinna, blir avvisad, och får sedan något slags sjukligt kvinnoförakt som föranlett detta sjuka beteende. Så om jag inte är en ensam tjej som hämtar luft efter en utekväll, ca 01.00 en lördagnatt, så borde jag vara säker.

Eller?

Är jag det?

Vad händer i denna mans liv? Bor han i närheten? Kan han se personers joggingrutiner från sitt fönster? Kan det hända något annat i hans liv som gör att han plötsligt går på  jakt efter en kvinna... låt oss säga...  sent en onsdagkväll? Hur mycket ska jag anpassa mig? Ska jag börja jogga på löpband i stället? Ska jag byta joggingrutt? För en främmande mans skull? Har jag inte anpassat mig tillräckligt, för dysfunktionella män, tidigare i livet?  

Bilden är från norran.se


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer