En ny helghund

Jag skrev om det på facebook, men fröken H är avlivad. Hon dog för en månad sedan och det var där någonstans jag färgade håret rött. Jag ville skriva lite om det men det är alltid lite svårt att skriva om andras djur. Hon tillhörde ju inte oss och tog bara lite semester till oss vissa helger. Men hon lämnade ändå ett tomrum efter sig. Hon var en mild och mjuk hund som älskade Björn och ... ja.. accepterade mig, åtminstone. Hon var en väldigt lyckad korsning mellan schäfer och rottweiler, mamma skrev ut en bild på fröken H och Björn, och så ramade vi in bilden och gav den till honom. Hon var Björns hund. Hon hade valt honom. Mer än vad hon valde sina egna ägare. Dom var ett team, och det var därför han ofta tog hem henne till sig. Men nu är de inget team längre. Nu är hon borta.

I helgen har jag varit sjuk och mestadels legat i sängen. Mina stallvänner har tittat till Galishimo och skickat bilder på honom där han står i sitt täcke och trycker i sig mat, i regnet. Det är åtminstone dåligt väder så det är väl ingen jättestor förlust att ligga i Björns soffa och gnälla över febern och förkylningen.

Men några nya tassar rasslade in på hallgolvet i lördags. Jag fick först en ordentlig tackling, och sedan hade jag ivrigt sällskap hela helgen. Det är en american staffordshire terrier, vi kan kalla henne Tackla här på bloggen. Tackla lever ensam med sin husse, som ibland kan behöva lite avlastning.

Och Tackla gillar faktiskt mig.

Fröken H brukade ju artigt le mot mig och lätt ofrivilligt låta sig klappas, men Tackla tycker att det är awesome med en tjejkväll. Hon studsade glatt över till Björn när det vankades mat eller promenader, men sedan lade hon sig där jag var, som om jag vore hennes basecamp. Ibland låg hon bara och tittade på mig med stora, runda ögon. En gång i tiden hade hon en alldeles egen matte, och kanske påminde jag henne om det.

Att jag var sjuk och tämligen ospännande, det hade hon inget emot.
.