Skadad och törstig häst

Direkt efter avverkad ledarskapsutbildning så blev det introduktion till vårt nya datasystem, som också satte igång myrorna i huvudet, och lite halvt utpumpad åkte jag för att titta till min häst. Han var glad och skadad. Ingen vet varför. Galishimo visste inte heller vad som hänt när han tillfrågades.

Jag fick panik. Tvättade såret massor i vanligt ljummet vatten, och har sedan promenerat honom i dagarna tre, för att såret ska blöda ut och att varet ska komma ut den naturliga vägen, och svullnaden ska gå ned. Såret har varit riktigt rinnigt och otäckt men idag, på lördag, så var såret torrt och fint med en hård skorpa, så jag har ridit på honom som vanligt. Jag är väldigt emot att stänga in sår i bandage och ställa honom på boxvila om han blir skadad. Jag försöker ha honom med sin flock som han är trygg med, och hålla igång honom så mycket som möjligt. Det har fungerat bra de senaste fem åren och han har aldrig varit skadad mer än ett par dagar, aldrig en vecka.

Mitt i paniken med jobb och jobbuppgifter, och viljan att smälta alla nya intryck, och vård av skadad häst, så blev det en plötslig vattenläcka nära stallet där Galishimo står. Detta fick vi reda på ca 12 timmar för sent när hästarna stått törstiga över natten. Kommunen hade kollat upp att det var fyra hushåll som blivit utan vatten och därför ställt ut en vattentank till dem. Kommunen hade ingen aning om att den lilla byn även innefattade 25 hästar med ett behov av att dricka 30 liter vatten per dag, vilket blir 750 liter vatten per dygn, och hade således inte ställt ut någon vattentank i stallet.

Så jag har skjutsat vattenhinkar i min Honda så det räckt och blivit över, på min fritid. På min lunch och mina fikaraster. Det var troligen det jag gjorde just samtidigt som ni besökte min blogg och undrade varför jag inte skrivit på ett tag. Troligen höll jag en lila vattenhink i ena kanten samtidigt som jag körde bilen inne i stan mot stallet, och tänkte "Helvete!" när det började skvätta. Händer det någonsin igen så ringer jag kommunen och ber om hjälp innan jag börjar slå på kranen hemma. Men nu fungerar allt som det ska igen!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer