Första ridturen i westernsadeln

Idag testade jag att rida lite i Galishimos nya westernsadel. Galishimo var ganska understimulerad och hade massor av energi, så efter att jag suttit upp så tog det en liten stund innan jag fick honom att stå stilla tillräckligt länge, för att jag skulle få fötterna i stigbyglarna.

Sedan rantade vi runt i tio minuter i skritt och trav. Jag vill vara lite försiktig med hans sår på bakbenet och vill inte att det ska gå upp eller förvärras nu.

Det var självklart läskigt och lite ovant att sitta i en ny sadel igen, jag spände mig och lutade mig lite framåt, hade lite svårt att få in fötterna i stigbyglarna efter att jag tappat dem, men grundkänslan var otroligt bra! Galishimo var jättepigg och verkade trivas bra med sadeln. Han sänkte nöjt huvudet och ville bara springa snabbare, och snabbare, och snabbare....

Jag kände också att jag satt stadigt och kunde ju lägga en hand mot knoppen när jag blev spänd. Det blev otroligt bra flyt jag kom mitt över ryggen på Galishimo och kände verkligen att jag satt mjukare än i de andra sadlarna. När Galishimo tramsade lite så kändes det helt okej, och var inget som bekymrade mig särskilt, och det är ju DEN känslan jag verkligen vill ha! 

Jag vill ju inte att Galishimo ska bli perfekt, jag vill bara öka min egen comfortzon och toleransgräns när han är energisk!
 
Jag red runt lite i tio minuter och satt sedan av för att promenera lite med honom. Det kändes superbra. I morgon rider jag honom ordentligt och hoppas att såret inte går upp. Jag längtar otroligt mycket!

Sara, som tävlar i westernridning, kom efteråt och kände igenom sadeln grundligt runt Galishimos bogar och över hans rygg:
"Den där sitter ju så bra den bara kan! Det där blev ett bra köp!" sade hon, och jag andades ut. Magkänslan stämmer!