Ledarskap och tillit
Denna vecka har varit rätt så pressad både arbetsmässigt och på fritiden. Jag har varit på en två dagars ledarskapsutbildning och fick väldigt mycket tankeväckande feedback om hur jag är som person. Man fick iscensätta olika situationer, och sedan blev mina reaktioner granskade, och jag fick feedback. Exempelvis: "Nu ska du förklara för en medarbetare att denne är en nonchalant översittare som ingen vill samarbeta med." och sedan får man sätta sig mitt emot en person som skådespelar denna medarbetare och försöka lösa situationen. Jag kan säga att jag misslyckades de femton första gångerna och började hamna rätt med kommunikationen på slutet.
Det hela var väldigt nyttigt och jag tror jag fått feedback kring min egen person, som kan vara hållbara för en livstid. Men man blir lite trött i huvudet av allt som väcker tankar. Hur får jag folk att lyssna på mig? Hur säger jag ifrån på ett bra sätt? Hur når jag fram till personer med kritik utan att de förlorar tilliten till mig?
Dessa tankar följde mig också kring min fritid och vilka tränare jag har när jag rider. Det finns nog en och annan ridtränare som skulle kunnat gå en ledarskapsutbildning och få lite guidning kring hur man ger feedback på ett bra sätt. En viktig förutsättning för en bra ridtränare är bland annat tillit. Att man verkligen litar på att tränaren tror på mig och min häst och att tränaren verkligen vill att vi ska utvecklas tillsammans. Har man den grunden, så kan kritiken vara betydligt rakare eller hårdare, än om man är misstänksam om att tränaren tycker att man bara borde byta häst eller bara ger en en timme för att man betalat för det.
Lika viktigt är det att man ger sitt mandat till tränaren och är beredd att ta till sig den kritik som beskrivs. Ibland kan jag vara dålig på det och när jag får feedback kan jag ibland tänka "Ja DET tipset fungerar ju på ett svenskt halvblod, men på min lilla nerviga arab så blir det bara drama..." och då tar jag ju ifrån tränaren sitt mandat att ge mig feedback.
Så det finns mycket att fundera över!
Det hela var väldigt nyttigt och jag tror jag fått feedback kring min egen person, som kan vara hållbara för en livstid. Men man blir lite trött i huvudet av allt som väcker tankar. Hur får jag folk att lyssna på mig? Hur säger jag ifrån på ett bra sätt? Hur når jag fram till personer med kritik utan att de förlorar tilliten till mig?
Dessa tankar följde mig också kring min fritid och vilka tränare jag har när jag rider. Det finns nog en och annan ridtränare som skulle kunnat gå en ledarskapsutbildning och få lite guidning kring hur man ger feedback på ett bra sätt. En viktig förutsättning för en bra ridtränare är bland annat tillit. Att man verkligen litar på att tränaren tror på mig och min häst och att tränaren verkligen vill att vi ska utvecklas tillsammans. Har man den grunden, så kan kritiken vara betydligt rakare eller hårdare, än om man är misstänksam om att tränaren tycker att man bara borde byta häst eller bara ger en en timme för att man betalat för det.
Lika viktigt är det att man ger sitt mandat till tränaren och är beredd att ta till sig den kritik som beskrivs. Ibland kan jag vara dålig på det och när jag får feedback kan jag ibland tänka "Ja DET tipset fungerar ju på ett svenskt halvblod, men på min lilla nerviga arab så blir det bara drama..." och då tar jag ju ifrån tränaren sitt mandat att ge mig feedback.
Så det finns mycket att fundera över!
Kommentarer
Skicka en kommentar