Inte min söndag
Igår kväll var jag hos Björn, han skulle åka och handla.
"Kan du köpa lite frukt till mig, så gör jag en fruktsmoothie!" frågade jag, och Björn kom hem med lite olika frukter. Mango, kiwi, banan och äpple. Med stor glädje mixade jag ihop hela härligheten med lite mjölk och drack smoothien som kvällsfika.
"Alltså det sticker och svider på läpparna och i munnen..." sade jag fundersamt och fortsatte:
"Ska jag dricka ändå? Det är ju inga stora besvär..."
Där skulle någon ha hindrat mig. Där skulle någon ha sagt något i stil med "Förmodligen kommer ditt immunförsvar att gå bananas om du känner stickningar vid direktkontakt, så ta en ostmacka i stället."
Björn trodde i sin enfald att jag var en vuxen människa, kapabel att fatta mogna beslut, och svarade att jag fick känna efter själv, hur jag ville göra. Jag drack gladeligen upp min goda smoothie, fräste lite åt stickningarna i munnen och halsen, och gick sedan glatt till sängs.
Okej. Då rullar vi fram bandet 12 timmar.
Då ligger jag i fosterställning på toalettgolvet och tror att jag ska svimma. Med håret på ända, och med ovärdigt lite kläder på mig, så hasar jag dubbelvikt till Björn i TV-rumssoffan och gnyr:
"Lämna mig inte! Du får inte gå längre bort än på ICA! Vad gör vi om jag svimmar?!" samtidigt som jag trycker pannan mot hans hand i soffan. Som en tjock, rödhårig Gollum, kletar jag mig fast mot Björn och har så ont i magen att jag periodvis tror jag måste åka på akuten.
Efter en liten stund blir det bättre men jag var fortfarande svimmningsfärdig, och fick lätt panik. Jag försökte finna någon logik i detta dåliga mående men hittade inte det från början. Tills någon sida på nätet specificerade hur man kan uppleva blodtrycksfall vid matallergi.
Så det blev ett kort besök till Galishimo idag. Björn följde med och körde bilen för jag kände mig jättekonstig. Jag fann tidigare i veckan ett jättefint vintertäcke som jag tror jag glömt bort att jag handlat, som var tvättat och fint undanstoppat i förrådet, som han fick ta på sig i stället för sitt lappade lagade blöta täcke. Galishimos fot är jättefin och själv är han jätteglad. Det är det viktigaste för mig. Att han mår bra.
Sedan dess har jag legat i sängen. Det blev sängdags redan klockan 15.00.
Det var den helgen, det...
"Kan du köpa lite frukt till mig, så gör jag en fruktsmoothie!" frågade jag, och Björn kom hem med lite olika frukter. Mango, kiwi, banan och äpple. Med stor glädje mixade jag ihop hela härligheten med lite mjölk och drack smoothien som kvällsfika.
"Alltså det sticker och svider på läpparna och i munnen..." sade jag fundersamt och fortsatte:
"Ska jag dricka ändå? Det är ju inga stora besvär..."
Där skulle någon ha hindrat mig. Där skulle någon ha sagt något i stil med "Förmodligen kommer ditt immunförsvar att gå bananas om du känner stickningar vid direktkontakt, så ta en ostmacka i stället."
Björn trodde i sin enfald att jag var en vuxen människa, kapabel att fatta mogna beslut, och svarade att jag fick känna efter själv, hur jag ville göra. Jag drack gladeligen upp min goda smoothie, fräste lite åt stickningarna i munnen och halsen, och gick sedan glatt till sängs.
Okej. Då rullar vi fram bandet 12 timmar.
Då ligger jag i fosterställning på toalettgolvet och tror att jag ska svimma. Med håret på ända, och med ovärdigt lite kläder på mig, så hasar jag dubbelvikt till Björn i TV-rumssoffan och gnyr:
"Lämna mig inte! Du får inte gå längre bort än på ICA! Vad gör vi om jag svimmar?!" samtidigt som jag trycker pannan mot hans hand i soffan. Som en tjock, rödhårig Gollum, kletar jag mig fast mot Björn och har så ont i magen att jag periodvis tror jag måste åka på akuten.
Efter en liten stund blir det bättre men jag var fortfarande svimmningsfärdig, och fick lätt panik. Jag försökte finna någon logik i detta dåliga mående men hittade inte det från början. Tills någon sida på nätet specificerade hur man kan uppleva blodtrycksfall vid matallergi.
Så det blev ett kort besök till Galishimo idag. Björn följde med och körde bilen för jag kände mig jättekonstig. Jag fann tidigare i veckan ett jättefint vintertäcke som jag tror jag glömt bort att jag handlat, som var tvättat och fint undanstoppat i förrådet, som han fick ta på sig i stället för sitt lappade lagade blöta täcke. Galishimos fot är jättefin och själv är han jätteglad. Det är det viktigaste för mig. Att han mår bra.
Sedan dess har jag legat i sängen. Det blev sängdags redan klockan 15.00.
Det var den helgen, det...
Kommentarer
Skicka en kommentar