Ett nöje att longera

Idag har det blåst över 7 sekundmeter och det var mer eller mindre snöstorm, när jag skulle rida. När jag kom ut på ridbanan med Galishimo så insåg jag att jag inte skulle våga rida på så mycket i ovädret, så det blev longering i stället.


Galishimo är trevlig att longera. Vi har gjort det i så många år, och trots att vi inte utför några cirkuskonster så blir longeringen bara mer och mer finstämd. Jag kan ställa honom inåt, utåt, höja formen och sänka den, hyfsat bra. Galishimo är lyhörd och med på noterna. Förutom några minuter av stor förtvivlan, när Björn lämnade oss båda för att gå in för att hämta handskar. Detta svek passerade inte obemärkt. Då sprang Galishimo runt i chock med högt huvud och spänd korsgalopp och gick inte få kontakt med. Detta beteende kan jag le lite åt när jag longerar honom, men det är ju obehagligare ifall jag hade suttit på honom, så det var klokt att låta bli.

När Björn hade kommit tillbaka så gnäggade han lättat och ställde sig lugnt med sänkt huvud mot snöstormen.
"Grattis. Galishimo ser uppenbarligen inte dig som en besökare utan som en viktig medlem i flocken." skrattade jag. Hur Galishimo ser på mig är fortfarande oklart. Hur Björn ser på mig vågar jag inte fråga honom, om...



Om en timme är klockan 23 och jag ska åka till stallet och kolla till Galishimo. Jag hade en tanke om att denna blåst och snö borde göra att hästarna inte märker av fyrverkerierna så mycket i år. Vi har ju vår lösdrift fem kilometer från centrum så det kan smälla och lysa ganska bra om det är vindstilla och klart. Men jag hoppas att han klarar sig bra i hagen med sina hagkompisar. Jag och Björn kommer att titta till honom för säkerhets skull..

Håll en tumme och gott nytt år!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer