En födelsedagspresent

Jag fick en liten eftersläng av influensan som jag hade kring jul, och har haft precis samma symtom som innan. Jag har hostat på nätterna och inte kunnat sova, samt känt mig väldigt trött. Jag klarade arbetet nätt och jämt, men helgen fick innefatta lite mer vila än vad jag planerat.

Nu är det ju så att jag fyller år i morgon, på måndag, och det passar ju bäst att bli firad nu till helgen. Tyvärr orkade jag inte så mycket firande i lördags. Jag hade ingen aptit, sedvanlig existensiell ångest som jag alltid får när jag är sjuk ("Vad är min jävla uppgift på den här jävla planeeeeteeen?") och orkade inte så mycket mer än att dammsuga ettan.

Men Björn kom och hälsade på hos mig på lördagen, och hade med sig ett STORT och fjäderlätt paket. Jag höll på att dö av nyfikenhet (och sedvanlig existensiell ångest) så trots att vi tänkte skjuta på presenten till söndagen så öppnade jag den på lördag kväll i stället.


Det var en taklampa till min lägenhet! Från början blev jag lite skeptisk. Ska verkligen Björn köpa inredningsprylar till mitt hem. Mitt hem. Där jag bestämmer? Skulle jag själv ha köpt en sådan taklampa?
"Jo, det skulle du, du har pratat om den här typen av lampa." sade Björn. "Flera gånger." lade han till.
"Dessutom har vi snart dejtat i två års tid och jag börjar känna dig ganska väl..." lade han till. 

Sedan fick han upp den. Och han hade rätt.

Mitt bland tröttheten, den existensiella ångesten, och aptitlösheten så lyste plötsligt ett varmt gult sken över min lilla etta. Ett mysigare sken än vad jag hittills haft i min bostad. Från en fluffig liten lampa som inte bländar.

"Det blev ju faktiskt jättebra." konstaterade jag förvånat.

Och glodde en stund på Björn.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer