En födelsedagspresent

Jag fick en liten eftersläng av influensan som jag hade kring jul, och har haft precis samma symtom som innan. Jag har hostat på nätterna och inte kunnat sova, samt känt mig väldigt trött. Jag klarade arbetet nätt och jämt, men helgen fick innefatta lite mer vila än vad jag planerat.

Nu är det ju så att jag fyller år i morgon, på måndag, och det passar ju bäst att bli firad nu till helgen. Tyvärr orkade jag inte så mycket firande i lördags. Jag hade ingen aptit, sedvanlig existensiell ångest som jag alltid får när jag är sjuk ("Vad är min jävla uppgift på den här jävla planeeeeteeen?") och orkade inte så mycket mer än att dammsuga ettan.

Men Björn kom och hälsade på hos mig på lördagen, och hade med sig ett STORT och fjäderlätt paket. Jag höll på att dö av nyfikenhet (och sedvanlig existensiell ångest) så trots att vi tänkte skjuta på presenten till söndagen så öppnade jag den på lördag kväll i stället.


Det var en taklampa till min lägenhet! Från början blev jag lite skeptisk. Ska verkligen Björn köpa inredningsprylar till mitt hem. Mitt hem. Där jag bestämmer? Skulle jag själv ha köpt en sådan taklampa?
"Jo, det skulle du, du har pratat om den här typen av lampa." sade Björn. "Flera gånger." lade han till.
"Dessutom har vi snart dejtat i två års tid och jag börjar känna dig ganska väl..." lade han till. 

Sedan fick han upp den. Och han hade rätt.

Mitt bland tröttheten, den existensiella ångesten, och aptitlösheten så lyste plötsligt ett varmt gult sken över min lilla etta. Ett mysigare sken än vad jag hittills haft i min bostad. Från en fluffig liten lampa som inte bländar.

"Det blev ju faktiskt jättebra." konstaterade jag förvånat.

Och glodde en stund på Björn.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer