Gångartsväxlingar och låg form

Denna nyårsafton fick Galishimo gå i hagen med kompisarna, och jag hade "hästvaka" med Björn och gick dit och kollade till dem. Enda gångerna hästarna sprang, var MOT fyrverkerierna i horisonten, och sedan ställde de sig alla efter hagkanten, som ett litet prydligt pärlband av hästar i mörkret, och spanade över alla smällarna borta i fjärran. Lite roligt att se. En häst i sjukhage kände sig lite ensam och travade runt lite, så jag och Björn ställde oss hos henne och handmatade henne med lite pellets, när det smällde som mest. Mat funkar tydligen nästan alltid.

På årets första dag blåste det, och det kommer att blåsa ännu mer. Galishimo fick gå i väldigt låg form trots blåsten och göra lite gångartsändringar. Att gå i låg form och göra gångartsändringar är ju superenkelt för en låg och lite sävlig häst. För en pigg häst som helst vill ha uppsikt över allt, och som dessutom brukar tända till ordentligt av galoppfattningar, så är det lite knepigare. Om han ens är ridbar i blåsten. Men det gick bra idag! Ju mer man håller på med att sänka formen på honom, ju lättare blir det! Allt oftare får jag uppleva att Galishimo är i "zonen" eller som vissa tränare brukar uttrycka det: "Nu syns det att han är på jobbet." Särskilt om man tittar på det halvårsvis, och tänker små steg i taget.

Galihimo själv tycker väl att hans talanger går förlorade då han kan upptäcka en travhäst på 900 meters håll, och att det är mycket tråkigt att ingen blir imponerad över hans enastående förmåga att varna för faror. Hur vi lyckats överleva genom generationer förstår han inte. Inte när travhästar finns och lever mitt bland oss. 

Jag är ganska nöjd över träningen nu. 

Nu får han ovädersvila tills det blir bättre väder igen. Eller tills helgen kommer, då kan vi pallra oss till ridhuset. Och så hoppas vi jag kommer igång med intervallträning efter Varnvägen snart, så han blir av med lite mer av magen!