Galishimos challenge 1 ligger långt borta

Idag kände jag redan på fyrkantsspåret att Galishimo Challenge ligger långt borta. Långt borta. Att skritta på lösa tyglar var inte riktigt ett alternativ. Galishimo var väldigt tittig. När vi började trava så var han väldigt mycket i gasen och ville skjuta iväg som en kanon, små och mycket ambitiösa ryck som han gjorde då och då. Det är jättebra på ett sätt, eftersom han varit lite spak efter förra ryttaren testat honom, och sedan så har han ju inte varit helt tillfreds med bettet och den låga formen. Så "skjuten-ur-en- kanon"-formen är ju bra och ett tecken på att han mår toppen.

Så jag borde vara glad.

Jag blev lite skeptisk.




I stället för fina tempoväxlingar i trav och galopp efter fyrkantsspåret så tog jag ned honom på skritt-några-travsteg-skritt-igen för att få honom att varva ned och ge upp tankarna om galopp. Sedan så red jag kringelkrokar så han inte skulle få någon raksträcka att bralla iväg någonstans. Tyglarna kortades ytterligare.

Sedan gjorde jag denna övning i skritt och trav, på åttavolt. Man gör en öppna på ena sidan volten och sedan några steg sluta på andra sidan åttvolten. Det är samma bakben man jobbar på med hästen i båda varven så man måste byta varv ibland.





Galishimo var jätteambitiös och spårade sedan aldrig mer under det ridpasset. Rumpan åkte in och ut fullständigt slumpartat för kung och fosterland och framåt var inte ett alternativ när han visste att han alldeles nyss fått helhjärtat beröm för sina fina flyttningar. Ibland blir jag irriterad men ibland tänker jag bara på satt... ja det är ju så han är. Man får rida så bra man kan och inte tappa bort sig när han svänger och ställer sig på egna initiativ.

Sedan gjorde han ett par riktigt dåliga vänstergalopper, som både kändes flacka, vinda och sneda och ambitiösa på fel sätt, och jag berömde honom helhjärtat. Han gick på det, den lilla trollungen. Han såg helnöjd ut och gav i från sig massor av trivselfrustningar. Huvudsaken är ju att vi är ute i -17 minusgrader och gör så gott vi kan.

Sedan avslutade vi träningen för dagen. Han såg så nöjd ut. Han älskar verkligen att få beröm. Och just idag var det ju ingen som dömde oss.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer