GC Ettan försök nr 1

Jag började på en gång att försöka klara GC Ettan. Galishimos Challenge nr 1.

Det var -18 grader och svinkallt. Vi misslyckades på några punkter:

Moment Galoppera två varv med tempoväxlingar
Galishimo tyckte det var svinkul och blev överladdad efter första varvet, så när vi bytte varv så poppade han fram som ett popcorn, redo att göra sin ökade galopp på minsta tåviftning, med huvudet högt och tindrande ögon och små smattrande småhovar. Jag fegade ur och tog en lugn trav i stället. Eller varför inte skritt. Det är inte -18 grader hur länge som helst nu. Han kan vara lugnare redan i morgon!

Moment skritta och trava över bommar, övningen "Blomman"
Jag försökte inte ens med det uppsuttet. Jag satt av och ledde honom två varv i blomövningen i vardera håll i skritt, innan ridpasset startade. Han var lite stressad från början och fick ett litet utbrott när ena bakhoven tog i en bom, men vande sig ganska snabbt.



Moment skritta och trava i öppna och sluta
Han hade tuppjuck och snurrade runt och drakflåsade och var upprörd. Han var rädd för en kvinna, fridfullt promenerandes med en barnvagn. Jag orkade inte. Jag satt av. Fy på mig. Dålig Katarina. Skärpning.




Galishimos bästa moment:
Serpentinbågar, Kyras fyrkant i skritt och trav, Galopp från skritt och trav i åttavolt... allt det där var jag jättenöjd över! Han lyckades ignorera en travhäst. Eller jag lyckades hålla kontroll på honom när han var spänd över travhästen och jag kämpade för att fortsätta övningen och inte fega ur. Tydligen så rann min energi ut där för när barnvagnen kom så fanns det inget mer krut att ta ifrån. Hur som helst: Galoppen är SÅ mycket enklare på en halv volt då han väntar på en inbromsning. Puh!

Dagens oväntade utmaning:
Skritta på långa tyglar ett helt varv runt spåret var inte så lätt. Släpper jag kontrollen så tar han den och börjar fantisera om faror. Kanske inte så jättebra idé. Kanske ändrar jag på den övningen, till "skritt i lång och låg form" i stället. Jag ska ge honom några chanser till, först. Förut har jag ju tagit honom på en volt eller gett honom uppgifter när han börjat spänna sig, och det blev lite jobbigt att tänka "Näpp. Nu ska jag inte göra något alls i 70 meter till..." Men vi får kämpa vidare med det!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna