Svåra beslut om hästtransporten

 

Jag lämnade in min transport för däckbyte nyligen, för att få fina vinterdäck. Efter en timme kom en däcksnubbe ut till mig och bad mig följa med in i garaget och titta på transporten. 

"Jag är ledsen, men vi kan inte släppa iväg dig med den där transporten." sade han. 
"Hur så?" frågade jag.

"Bromstrummorna är helt färdiga i alla fyra däckfästen, bultarna har inget att fästa i längre. Du kommer inte att kunna ens åka hem med den säkert. Vilket däck som helst kan släppa när som helst."
"Va? Men den gick ju igenom besiktningen för ett tag sedan, bara..." suckade jag. 

"Prova att köra den några varv på parkeringen bara. Eller parkera in den i något hörn här i däckparken så försöker vi att få den till verkstaden på något sätt." sade däcksnubben. 

Jag satte mig förvånat i bilen och började köra mot en bra parkeingsplats utanför däckfirman. Det klonkade till och jag såg i backspegeln hur några bultar åkte ut och hur höger bakdäck direkt rullade av. Jag stannade förvånat. Hjärtat började slå. Jag blev vit i ansiktet. Tänk om Galishimo varit inne i transporten och detta hänt. Hur stor risk har det varit att däcken skulle ha lossnat under färd? Jag klev ut ur bilen och vinkade till mig garagekillarna:
"Eh... jag tror er! Jag åker inte en meter till med den där..." sade jag med onödigt gäll röst, och pekade förtvivlat på det lösa däcket. 

Sedan har det följt några dagars debatterande om vems fel det är att transporten blev så akut dålig. Däckfirman svär sig fria och säger att transporten i grunden är väldigt kass, och vill inte ta något betalningsansvar över att däckbytet var sista droppen som fick bromstrummorna att ge upp totalt. Jag har haft panik och velat ta ett fett lån och köpa en perfekt, sprillans ny transport, eller att totalt skita i att åka med Galishimo till ridhuset och bara låta honom lulla på avsuttna hundpromenader. Mekanikerfirman har lagt ned tid både att prata med däckfirman och försöka hitta rätt modell av bromstrummor, jag hade tydligen de ovanligast bromstrummor i europa, typ,  och försökt att få ned kostnaderna så mycket som möjligt. Men allt har ändå landat på 11.500 kronor, minst. Jag har dessutom börjat oroa mig en hel del för rampen in till transporten också. Den är trög, vind, rostig och gnisslig. Väggarna känns inte helt stabila heller. Molnen har hopat sig, helt enkelt. Det kanske är dags att skicka den till Transporthimlen, helt enkelt. Jag behöver titta på något nytt alternativ. 

Det kryllar av sprittans nya, billiga, snygga Cheval Liberte-vagnar här i området, som på bilden ovan, och man får både garantier och hjälp att reparera dem, samtidigt som flera på nätet säger att dessa vagnar inte har fungerat felfritt. Jag har svårt att tolka sanningshalten i det för om det är en av Sveriges vanligaste transporter - såklart det är procentuellt större chans att man känner någon med en Cheval Liberte där något gått sönder, jämfört med om man köper ett ovanligare märke. Fakta har varit svårt att hitta. 

För ungefär samma pris som man kan få en fabriksny Cheval Liberte, en timmes bilväg bort, så kan man hitta en sex år gammal Humbaur, som bilden ovan, om man åker längre. Där har ju alla garantier gått ut, där finns det inte någon återförsäljare inom 100 mils avstånd, och där måste jag köpa den av en privatperson, och förlorar mina rättigheter att lämna tillbaka produkten, om jag inte är nöjd. Så frågan är om en begagnat ovanlig Humbaur med gott rykte är mer värd än en helt ny Cheval med närhet till återförsäljare? 

Jag tycker det känns tungt och tråkigt att dra i dessa frågor och fatta dessa beslut. Ju billigare transporter ju mer reparationskostnader, har jag ju lärt mig nu. Jag har sparat hela året för att så småningom få råd med min nya bil, och nu kommer pengarna förmodligen oavkortat gå till en nyare och fräschare transport i stället. Jag låg vaken en stund på kvällen och kände mig missmodig. Om man sparar pengar så vill man ju känna lite glädje när man väl sätter sprätt på dem. Men nu känns det bara jobbigt, ledsamt, och tungt att börja spara till bilen från 0 kronor igen....Tråkigt, drygt, och svårt att fatta beslut...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna