Ny inspiration för ensamma uteritter!

Jag har ju verkligen märkt hur mycket lugnare Galishimo blivit de senaste året. Det är små framsteg hela tiden, och när jag tittat på youtubeklippet från förra inlägget så slås jag av hur otroligt lugn och fin han är, hur mjuk hans grundenergi är, utan att han är lat. 

Jag har ju tränat på Lillskogen ett tag, med varierade framsteg, men i kväll kände jag mig så inspirerad att jag växlade upp lite och ansträngde mig lite mer. Vi var ute på rakbanan där travhästarna tränar, i två timmar. Jag satt upp. Jag skrittade. Han slängde sig över småsaker. Jag satt av. Han fick beta gräs. Han fick vara chockad över en joggare och han fick även vara chockad över en unghäst som drog en sulky och som till och med var mer chockad än Galishimo, eftersom den troligen aldrig sett en vit häst förut Den stegrade, backade nästan ner i diket, och vände och sprang bortåt i stället. 

Jag och Galishimo ställde oss ytterst synligt på en äng men 70 meter från travbanan så unghästen fick passera oss några gånger och glo storögt. Jag hörde kusken säga "Men det är en VIT häst. Den är bara VIT." Jag tror det var bra för både Galishimo och unghästen att vi stod lite stilla en stund.

Men allvarligt... Galishimo borde kunna vänja sig vid travhästar. Åtminstone så länge vi kan kliva av rakbanan och ställa oss lite vid sidan om när de passerar. Vi får kämpa lite till, bara! 

Förutom att jag gav Galishimo extra mycket tid och omsorg, så bytte jag taktik i ridningen. När han blir spänd så gör han ofta en ytterst vacker och showig trav, då han lutar sig mot bettet och höjer huvudet och studsar fram med fin bjudning och hög svans, väldigt typiskt arabhästar. Det är vackert men det bygger adrenalin hos honom, och jag vill ju bygga ett lugn. Så jag har vägrat acceptera Den Spända Snygga Traven, och i stället krävt en väldigt lugn, lång, western-jog då han med sänkt huvud ska trava bara lite liite snabbare än skritt. Från början fick jag göra massor med avbrott och halvhalter och lugnt förklara att det är western.- joggen som jag beställde av honom. Men efter att han fått lite pauser och nya försök så gick han till slut väldigt lugnt och fint i en mycket mjuk och lugn trav. 

Men som sagt, det tog två timmar innan vi var där. 

Men med en så fin häst som Galishimo - såklart han är värd två timmar! 


Självklart är denna häst värd lite extra tålamod och kärlek på de ensamma uteritterna!

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer