Ny transport! Humbaur balios aero

Idag, lördag, klev jag upp vid 06.00 för att i lugn och ro ensam påbörja resan till Umeå 07.00. Det var den där transporten jag nämnt tidigare som jag ville titta på. Jag kan inte säga att jag åkte iväg med optimism och ett pirr i magen och en längtan efter att få köpa en ny transport. Jag åkte iväg med mensvärk och lätt nedstämt sinnestillstånd över alla pengar som kommer att försvinna. 

För ni som följer bloggen regelbundet vet ju att jag sparat hela året till en ny bil. Inga semesteräventyr, jag har inte köpt mig särskilt mycket, inte unnat mig något, restaurerat det som gått sönder, och bara haft ett ganska drygt 2020, bara för att få ihop pengar till en ny bil. Björn opererade sig i måndags i Umeå, och jag bodde på patienthotellet då.  I stället för att åka till Hööks eller andra affärer så låg jag kvar på hotellet och surfade och fördrev tiden hela dagen och morgonen efter, tills operationen var klar, bara för att spara pengar och inte dra på mig minsta onödiga inköp. 

Vet ni hur mycket jag hade fått ihop denna lördag? 57.000 kronor. Vet ni hur mycket den nya transporten kostade? 59.000 kronor. Det är alltså ekande tomt i sparkontot igen. Hela årets ansträngningar. Poff! Borta! 

Men jag hade ju även drömt om en ny transport och hade det som mål efter jag köpt min nya bil, så jag behövde bara kasta om planerna lite. Och skynda mig som sjutton eftersom jag är utan en körduglig transport just nu... vilket gjorde att jag inte riktigt hade ro att nerda ner mig grundligt och finna den optimala transporten. Jag behövde EN transport och det snart. 

Jag kände mig missmodig när jag började inspektera transporten. Den hade stått i skuggan och över natten fått ett lager frost på sig och såg grå och glanslös ut. Den var sex år gammal och hade haft en häst som grävt lite med hovarna på "sin sida" i transporten, där man även försökt att laga mattan lite efter grävskadorna. Det var lite rostigt här och var och den var lite missfärgad på insidan. Nog för att jag vet att det är väldigt billigt att dra på ett lager färg, men... 

Men jag köpte den ändå. För att den såg ut att vara fin i övrigt. För att däcken verkade fina. För att dessa transporter verkar ha ett väldigt gott rykte om att vara hållbara och pålitliga, enligt mina hästvänner. För att internetforum lovprisar dem. För att lite förbättringsfärg är väldigt billigt. För att jag inte orkar flänga runt och leta den optimalaste av optimala. För att jag är trött. För att westernsadeln faktiskt ryms i en egen hängare i en liten sadelkammare, så jag slipper ha den i bilen och därmed inte behöver dammsuga bilen från hästhår efter varje gång jag varit i ridhuset. 

"Du kommer att känna dig nöjd när du smält allt detta." tröstade Björn mig, via mobilen, och fortsatte: 
"Du har gjort ett jättebra val, du har undersökt flera olika möjligheter, och gjort en klok avvägning."

Jag tror honom faktiskt. Efter att jag bara kört en liten bit så hade solen värmt bort det tråkiga frostlagret och färgerna kom fram finare. Den såg ju ganska fräsch ut! Några stallkamrater inspekterade den och nickade instämmande om att den var väldigt fin och absolut prisvärd, i deras ögon. Jag pustade ut och kände mig lite lättad. En kort sekund lite stolt över att jag faktiskt sparat ihop till den! 

Det har varit lite mycket för mig under hösten. En vän har blivit mycket allvarligt sjuk, jag har jobbat hårt, Björn har opererat örat igen, jag har själv haft en lite tjurig feber... 

När jag är återhämtad så kommer det att kännas riktigt skönt. 

När jag är utvilad och pigg igen. 

Då står den där. 

Min fina nyköpta transport. 

Som är redo att användas precis när som helst.