När livet inte blev som tänkt - sex år senare

Jag tittar på statistiken här på bloggen och märker att många googlat och hamnat på ett inlägg som jag skrev för flera år sedan, år 2014, nämligen. Titeln på inlägget var "När livet inte blev som tänkt" och ni hittar inlägget om ni klickar HÄR. 

Jag var 34 år. Jag bodde i en liten etta. Jag funderade på att sluta kämpa i relationer och "ge upp" mina försök att skaffa familj och barn. Jag var orolig och sörjde. Jag oroade mig över utanförskapet som det skulle innebära att bo ensam i en liten etta då det var så normbrytande. Nu har det ju gått sex år och jag är snart 40 och bor kvar i min lilla etta. 

Genom dessa sex år är det en sak är jag väldigt säker på: 

Det här har varit de sex bästa åren i mitt liv. 

Utan tvekan. Det är inte ens ett close call. Jag har i och för sig haft Björn i mitt liv, tre av dessa sex år, och det har ju underlättat. Men det krävs en väldigt särskild man för att uppmuntra mig att bo kvar i min lilla etta, att prova mina egna vingar, och att försöka finna ett eget sätt att leva på. Han har varit min största supporter och jag hoppas han stannar kvar i mitt liv länge till! 


De här sex åren har varit kantade av trygghet, oberoende, vila, träning, återhämtning, sömn, egenmakt över ekonomi och vardagsrutiner.  Och häst, förstås. Jag har inte haft den bästa ekonomin och jag får tänka till lite, men det finns pengar över när de behövs. Jag har haft energi att avancera på arbetet, spenderat otroligt mycket tid i stallet och lärt känna många nya vänner. Jag har nog aldrig egentligen känt mig ensam eller särskilt ångerfull. Det bästa är vilan som jag kan göra när jag vill och hur jag vill... eller är det tryggheten som är bäst? Jag vet inte, bra känns det i alla fall. Precis vad jag hoppades på för sex år sedan 

- och inlägget om att jag ville få energi att lyssna på ljudböcker intressera mig för historia igen? Jag säger bara en sak: Historiepodden med Robin och Daniel! Jag älskar den. Jag har fått en hel ny dimension av vad historia innebär. Det tar aldrig slut. Jag har aldrig lyssnat på ett så brett spektra av historiska händelser så ofta som de senaste två åren. Precis som jag önskade mig. För sex år sedan visste jag väl knappt vad en Podd var för något... 



...Och apropå barnfriheten - jag har blivit lite av en miljöhjälte på köpet, bara sådär! Hej och hå, här bidras inget till jorden överpopulation. Jag har inga egna barn vilket leder till att era barn får en ännu bättre chans till en ljusare framtid. Varsågoda! 



Så många härliga människor att hänga med! Vilken lyx! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer