Arbetsprov som illustratör

När jag knäckte till ryggen förra veckan, så pratade jag och kiropraktorn om lite allt möjligt. Plötsligt så blev han nyfiken när jag berättade att jag brukar teckna på min Ipad. Han funderade på om jag kunde illustrera uppdrag, och jag svarade givetvis att jag självklart kunde göra det. Jag skickade lite bilder och ett arbetsprov på en ryggrad i kväll, för att visa vad jag kunde. Det är lite svårt att lämna arbetsprov men det viktiga för mig är att inte prestera 100% när jag gör arbetsprov, det blir för jobbigt och ångestladdat för mig, och jag gör ju verkligen detta enbart för nöjes skull och för min egen utveckling. Jag lägger bara ned en eller två timmar och trots att jag ser lite brister så kan jag sända det som "good enough". Är han nöjd över arbetsprovet så lär han vara nöjd med det andra också. 

Men lite häftigt att det går så snabbt och lätt att rita på plattan nu. Vad snabbt man blir bortskämd. För ett år sedan hade jag ingen Ipad och inte en tanke på att köpa något ritprogram eller någon ritpenna. Sedan köpte jag ett set till mig själv i julklapp för typ 14.000 kronor och sedan följde flera veckor då jag var väldigt frustrerad över hur svårt det var att lära sig rita, då programmet (Procreate) kändes så stort och avancerat. Men nu känns det hur lätt och logiskt som helst. Jag går in med större och större självkänsla och lugn varje gång jag får en idé jag vill genomföra! 

Jag skickade även bilder från uppdraget i januari för att illustrera övningar, och jag fick svar från kiropraktorn nu innan jag skrivit bloggen färdig: 

"[...]så BRA med illustrationerna du skickat, precis det jag söker, illustrationer som går beyond anatomin och med en bild ersätter massor av ord. Jag hittar någon tid framöver så kan vi sätta oss ned och fundera tillsammans.[...]" 

Detta känns ju bara jättekul! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer