En mental vaccination

Jag fortsätter kämpa på med ensamma uteritter med Galishimo. Det blir inga tydliga framsteg än så länge, så det är lätt att ge upp. Galishimo är väldigt spänd och jag börjar andas ytligt och vänta på olyckor. Tåg. Älgar. Travhästar. Hundar. Joggare. Buskar. Löv.You name it. 

 I lördags kände jag mig otroligt uppgiven och väldigt besviken på mig själv som inte kunde slappna av ordentligt i sadeln.
"Hur svårt kan det vara?! Bara att tänka på något annat, och RIDA?!" muttrade jag irriterat för mig själv. Jag kämpade i över två timmar och var helt mentalt utmattad när jag kom tillbaka till stallet. Jag kan ju tillägga att Galishimo är glad och hjälpsam som vanligt. Trots att han också är spänd och skyggar lite. 

Men som tur var fick jag tillfälle att rida Måns igen efter passet med Galishimo, och det blev som en mental vaccination. Plötsligt tycker jag att jag KAN rida och att jag VISST är på rätt plats när jag sitter i sadeln. Måns är inte så skvättig och van att ridas ute i alla väder. När man rider honom så sällan som jag gjort, så är han dessutom märkbart finare för varje gång jag rider honom, så man blir liksom lite överraskad varje gång. "Oj, nu har hon tränat förhållningar för nu rättar han sig genast om jag tar i tygeln." och sådant. 

Jag travade honom lång och låg, övade på att sitta bra i dressyrsadeln och bara njöt över takten och att få känna mig trygg på ridbanan. Tyvärr sitter jag lite i stolsits och behöver dra fram både höfter och bröstkorg. Men Måns tuffade på och frustade nöjt och tyckte det var bekvämt att få lulla på under tiden jag försökte hitta nya balanspunkter. Ebba som äger honom är också väldigt peppande så jag känner mig inte orolig över att jag ska rida honom tokigt på något sätt. 

Efter att jag ridit Måns hade mitt mindset förändrats markant sedan jag varit ute med Galishimo och deppat över våra tillkortakommanden. Det gör inte så mycket att jag fortfarande suger på ensamma uteritter med Galishimo. Man är bra på olika saker bara. Huvudsaken är att Galishimo får komma ut och se andra saker än ridbanan ett par gånger i veckan och att jag är uppe och rider honom emellanåt när vi är ute. 

Svårare än så behöver det inte bli. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer