Fortsatt traktorträning

 


Jag var på mitt tredje tillfälle att köra traktor hemma på Jonatans gård i helgen. Det är ju mycket snö nu så det passar för mig att träna på att manövrera skopan, ploga små vägar, och göra små högar här och var. Hans fält ser lite roligt och ostrukturerat skottat just nu. Jag undrar om grannarna tror att han tappat förståndet. 

Det är nyttigt att lära sig något nytt, jag inser hur svårt det är att få in något från den logiska delen av hjärnan till det praktiska och avspända muskelminnet. Det krävs massor av repetition. 

Ofta måste jag titta på spaken för att se hur jag höjer, sänker, vinklar upp och vinklar ned skopan. Trots att jag gjort det massor av gånger nu när jag tränat, så är det svårt att få det till muskelminnet. Ibland försöker jag slappna av och inte titta på spakens symboler men då blir det lika gärna fel och jag måste korrigera rörelsen. Trots att systemet är ganska logiskt. 

Jag undrar om det är så här det kan kännas för Ares nu när han rids in. Ett tryck i mungipan betyder att benen ska stanna. Det måste han räkna ut med huvudet i början, och och då dröjer det lite. Ibland kanske han försöker gissa, och gissar fel, precis som när jag kör traktor. Ett tryck på magen betyder att hans ben ska gå framåt. Det är lika logiskt som att spakens tryck mot höger ska vinkla ned skopan.

Jag får tänka. Och tänka... Och tänka... 

Jonatan är dock den bästa coachen att träna med. Han sitter tyst bredvid mig och lägger armen om mig, och säger att det går bra. Det är jag som står för uttryck som "Hoppsan!" och "OJ!" och "Nämen!" när det inte blir som tänkt och ofta vänder jag mig mot honom och frågar "Vad gör jag nu?". Oftast ser han bara road ut och svarar något i stil med "Fortsätt bara, det går bra Det är ingen fara." och så får jag kämpa vidare. Ofta säger han att jag tycker att jag är bra, att jag kör lugnt, och att det är kul att jag engagerar mig. 

Så det är bara att fortsätta träna! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer