Hej Fokus!

Nej, jag har inte köpt ett husdjur som heter fokus. Jag har fått fokus! Hur länge sedan var inte det?! 

Jag har haft det lite kämpigt på jobbet men jag har hållit mina projekt flytande. Nu känns det dock så mycket bättre! Som att luften blir lite lättare att andas och huvudet blir mer stilla. 

Det är tydligt att det tagit energi för mig att sörja min älskade Galishimo. Men det tar även energi att uppleva positiva saker, som att träffa och bli kär i en helt ny och fantastisk man, som också speglar mig och beskriver mig på ett nytt sätt, från ett annat perspektiv, som också får mig att må bättre. 

En annan positiv sak som tagit energi är att ha en ny unghäst som tumlar om både gamla och nya erfarenheter. 

Jag har ju också plötsligt två hundar. 

Jag har gått in, mer än helhjärtat, i att renovera ett gammalt hus. 

Så det är inte konstigt alls att jag inte haft full fokus på jobbet. Att jag inte riktigt varit vass som en kniv, och att jag inte riktigt varit helt säker på prioriteringar och hur jag ska lägga upp dagarna. Jag har just nu sex projekt igång samtidigt, och det känns lite som att jag tagit det mesta akuta och sedan plötsligt kommit på något jag glömt, på eftermiddagen, efter att jobbet slutat. Den känslan är inte superskön, direkt. 

Jag är ju bortom den gamla goda tiden då man bara gjorden EN "Att-göra-lista" när man jobbade. För man har för mycket att göra så en sådan lista blir bara lång och svår att greppa. Så jag måste fördela listorna över olika veckodagar men ändå ha luft för förändringar och hålla i bakhuvudet vad jag inte prioriterar att göra just nu, men som jag kan behöva prioritera sedan. Så jag finslipade lite på en glad ny planeringsmall i One note, att ha bredvid det vanliga schemat med mötesbokningar, där det är möjligt att flytta runt och sortera listorna. 



Det känns skönt, det känns bra! Jag får energi varje gång jag betar av något från listan från denna veckas planering. Och det känns skönt att veta att "det där tar jag itu med på torsdag", med gott samvete. 

Jag vet vad jag gör och när. Och hur. Nu kan det bara bli bättre! 

Kommentarer

  1. Cadoola15 november 2023 kl. 11:22

    Heartfelt thanks for your exceptional post—it was both insightful and inspiring.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer