Skröppelsjukan dag 17

Jag är inne på min tredje vecka i skröppelsjukan. Mer detaljerat blev jag sjuk den 3 december och det är ju 17 dagar sedan. Jag hade mamma hos mig då och kände att jag mådde dåligt. När mamma och Björn glatt pratade med varandra så var jag tvungen att gå därifrån för en stund, för jag behövde skärma av mig. Om än det bara blev under ett toalettbesök. Men det blev ett sånt där toalettbesök då man sitter fullt påklädd på toalettlocket och stirrar i väggen och tänker att man är jäkligt trött. Jag ville bara fäkta med armarna och skrika "TACK FÖR SÄLLSKAPET MEN NU GÅR ALLA OMEDELBART HÄRIFRÅN!" vilket jag inte gjorde utan log artigt och sa "Jag är inte sådär jättepigg just nu..."

 Min söta mamma vid kyrkan, inte så långt ifrån där jag bor!

Sedan har jag tvingat mig själv att jobba heltid och köpa julklappar, och ta hand om Galishimo och hälsa på pappa och mocka 40 hästspiltor och det blir man inte frisk av heller. Så snart jag stannar av, så får jag feber, och den senaste veckan har jag sovit mellan 9-11 timmar varje natt. Och ändå var jag så slutkörd att jag for hem tidigare från arbetet idag, och fick någon slags feberdröm så snart huvudet träffat kudden.

Poängen är ju vila. Inte medicin, som jag ser det. Vila. Och att jag behöver en sammanhängande vila. Men nu stundar ju fyra dagars ledighet från och med lördag och har jag tur så blir det vila där. Sedan kommer mitt arbete att bli lättare framöver också, då jag kommer att bli av med en tredjedel av mina arbetsuppgifter den 1 april. Tur man har en bra arbetsgivare!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer