Ridskolejobb avklarat
Nu har jag jobbat på ridskolan. Det var ungefär 40 boxar och spiltor som behövde mockas och vi var två personer som gjorde det. 40! Som guide och medmockare hade jag en äldre herre som hette Nisse och som jobbat på ridskolan sedan Dackefejden.
Min lilla ovana kontorskropp började värka i protest efter tre spiltors mockning, särskilt ena axeln, men sedan fick jag upp tekniken och fann en lite bättre teknik.
Ni kanske inte vet om detta men jag jobbade faktiskt som stallskötare på ett elitstall söder om Stockholm år 2002, när jag var 21 år. Jag ansvarade för unghästarna under tiden som ägarna åkte utomlands och tävlade med sina rutinerade hästar. Så jag har mockat ofantligt mycket när jag var yngre, och hanterat både okända och ystra hästar. Nu, 15 år senare, går jag mest runt som en tomte och försöker komma ihåg hur man gjorde.
Det var jättefina ponnyer på ridskolan. Alla hästar och ponnyer såg så friska och sunda ut och hade namn som "Putte" och "Kalle" och "Göran" och de var väldigt lydiga. Stallet var välorganiserat och det underlättade jobbet.
Efter att ha gett privathästarna frukost så tog vi ut ridskolehästarna och föste ut dem till en större hage i mörkret. Jag kunde inte bidra med så mycket där eftersom jag inte kunde rutinerna, så det kändes lite mer som om jag var på studiebesök. Det såg lite mysigt ut när hästarna föstes ut på rad till sin morgonfrukost.
Men mockningen gjorde jag. Vi var inte klara med alla sysslor förrän efter fyra och en halv timme. Sedan droppade det in funktionärer, samt glada och förväntansfulla småtjejer med glitter och glitterspray som skulle pimpa sina ponnyer inför Luciashowen, som skulle bli någon timme senare. Jag avvek dock innan glittret och glaumoren inträdde på riktigt.
Jag hade lite helgskröppelsjuka fortfarande så det passade bra att åka hem och ta igen sig. Som jag sade tidigare, det är verkligen värt att jobba lite extra som tack för att man får låna det fina ridhuset regelbundet och utan att bli ekonomiskt utblottad. Det ridhuset är helt klart värt varje liten bajsboll som man slängde i skottkärran.
Min lilla ovana kontorskropp började värka i protest efter tre spiltors mockning, särskilt ena axeln, men sedan fick jag upp tekniken och fann en lite bättre teknik.
Ni kanske inte vet om detta men jag jobbade faktiskt som stallskötare på ett elitstall söder om Stockholm år 2002, när jag var 21 år. Jag ansvarade för unghästarna under tiden som ägarna åkte utomlands och tävlade med sina rutinerade hästar. Så jag har mockat ofantligt mycket när jag var yngre, och hanterat både okända och ystra hästar. Nu, 15 år senare, går jag mest runt som en tomte och försöker komma ihåg hur man gjorde.
Det var jättefina ponnyer på ridskolan. Alla hästar och ponnyer såg så friska och sunda ut och hade namn som "Putte" och "Kalle" och "Göran" och de var väldigt lydiga. Stallet var välorganiserat och det underlättade jobbet.
Efter att ha gett privathästarna frukost så tog vi ut ridskolehästarna och föste ut dem till en större hage i mörkret. Jag kunde inte bidra med så mycket där eftersom jag inte kunde rutinerna, så det kändes lite mer som om jag var på studiebesök. Det såg lite mysigt ut när hästarna föstes ut på rad till sin morgonfrukost.
Men mockningen gjorde jag. Vi var inte klara med alla sysslor förrän efter fyra och en halv timme. Sedan droppade det in funktionärer, samt glada och förväntansfulla småtjejer med glitter och glitterspray som skulle pimpa sina ponnyer inför Luciashowen, som skulle bli någon timme senare. Jag avvek dock innan glittret och glaumoren inträdde på riktigt.
Jag hade lite helgskröppelsjuka fortfarande så det passade bra att åka hem och ta igen sig. Som jag sade tidigare, det är verkligen värt att jobba lite extra som tack för att man får låna det fina ridhuset regelbundet och utan att bli ekonomiskt utblottad. Det ridhuset är helt klart värt varje liten bajsboll som man slängde i skottkärran.
Kommentarer
Skicka en kommentar