Ares och tandläkaren

 I fredags hade jag fullt upp på jobbet, och den dagen krockade tyvärr med Ares tid hos tandläkaren. Så Jonatan tog semester för att hjälpa till med honom. De behövde åtminstone inte åka någonstans utan veterinären skulle komma till stallet.

Det kändes väldigt skönt att kunna leja bort det uppdraget till Jonatan. Jag har inte riktigt kommit till ett läge där jag slappnar av vid veterinärbesök. Jag tycker det är obehagligt med sprutor och jag tycker även det ser obehagligt ut med den där munskenan som hästar har på sig under undersökningen. Såklart jag skulle klara av att ta Ares till veterinären om det behövdes, men just nu kändes det skönt att slippa. Och självklart så skulle man orka mer och klara av att utmana sig mer, om man inte hade ett heltidsjobb. Jobbet går ju alltid först och den energi man har kvar efteråt, är ju den man försöker skvätta över på hästen. I torsdags fick jag reda på att jag hade fått tre uppdrag från ledningsgruppen, och jag skulle redovisa uppdragen i en halvtimme, för 50 chefer, på fredag morgon. Så det blev att läsa in sig, ta reda på vad som behövdes, och växla upp. 

Under tiden hämtade Jonatan Ares för veterinärbesöket. Det började bra redan från början då Jonatan visade Ares fina backning in i spiltan han skulle stå i, så de fick beröm direkt av veterinären för att han kan backa på så små hjälper. De flesta går in och vänder hästarna i spiltan, men precis som med Galishimo så har vi lagt in vanan att man ska gå förbi spiltan och sedan backa i ett "L" för att ställa sig rätt. Det är ett bra sätt att träna backning regelbundet och att de ska vara lyhörda för hjälperna. 

Sedan så berättade Jonatan lite om Ares, hans ålder, hur vi tränar i ridningen, och så vidare. Varken Jonatan eller Ares märkte när han fick sprutan för helt plötsligt såg Ares bara dåsig ut. De andra hästarna hade fått två eller tre sprutor lugnande, men Ares klarade sig bara på en. Veterinären förklarade att hästar med låg flyktinstinkt ofta klarar sig på mindre lugnande än andra hästar och att Ares var en typisk häst som svarade vädigt bra på lugnande. 

Sedan åkte munskenan på. Veterinären konstaterade att Ares hade ett bra bett, bra tuggytor, och ca sju mjölktänder som höll på att lossna. 
"Den här mjölktanden sitter ju knappt fast..." konstaterade hon och slet loss den med tummen och pekfingret på en gång. Sedan konstaterade hon att Ares hade två, relativt stora, vargtänder som var riktade i direkt riktning mot där bettet ska sitta. Vargtänder är små piggar som sitter just vid kindtänderna, vid bettläget, som hästar inte behöver. Veterinären sade att förmodligen är det bara en tidsfråga innan han får stora besvär av de där piggarna när de börjar skava mot bettet han ska ha i munnen, så de togs bort direkt. 

Sedan konstaterade hon att det inte fanns några märken alls efter bettet i munnen och att vi skulle fortsätta med det träningsupplägg och det bett vi redan hade. Hon frågade om upplägg och Jonatans sade att jag oftast rider 2-3 gånger i veckan ca 10-15 minuter och hon tyckte det lät helt perfekt för Ares. Sedan frågade Jonatan om hullet på Ares och hon tyckte att Ares hade ett bra hull. En treåring kan få vara lite rund om magen när de ändå växer och inte kan prestera för fullt med ryttare. 

Så Jonatan fick med beröm godkänt inom många aspekter av Ares och det kändes så skönt! 

Eftersom Ares hade fått lite mindre lugnande än de andra så var han pigg och vaken igen lite tidigare än planerat. Vår stallkompis Sara upptäckte att han var rastlös i boxen när Jonatan var tillfälligt ute, och tog ut honom till hagen åt oss. Det är också skönt, att fler ser till Ares och kan hantera honom, så allt blir så bra som möjligt. 

Alltså denna ponny, vad lätt allt är med honom! Jag är så tacksam!