Shoppat. Igen. Faktiskt.

Den lokala hästsportsbutiken har tyvärr gått i konkurs och det har varit upp till 50% rabatt på det mesta i butiken. Jag åkte in dit bara för "att titta lite" och jag kom givetvis ut lite fattigare. Fast rikare.

Fattigare på pengar. Rikare på prylar. Det går jämnt ut, tycker jag. 

Det blev en jacka som jag absolut inte behöver eftersom jag har gott om jackor. Men den matchar hästtransporten, schabraket, grimman och bilen. Därför måste den inköpas. Och den glänste så fint, så den nästan såg ut att vara i guld, och bilden gör den inte rättvisa. Om jag ser fullständigt galen ut som köper in för mycket prylar i beige så tänker jag ha den som jobbjacka i stället. Jag har inte bestämt mig för om jag ska vara öppen med mitt nya tvångsbeteende eller om jag ska dölja det för allmänheten. Förmodligen blir jag öppen om det. Ca 1600 i nypris och jag fick den för 800 kr.

En ridhjälm till som är extra stor så jag kan ha fluffiga mössor innanför hjälmen i vinter. Jättekonstig känsla att ha samma repade ridhjälm I SJU ÅR och sedan ha två sprillans nya inom loppet av två månader. Särskilt när man bara har ett huvud. Men det känns bra. Och den kostade ca 200 kronor, vad jag minns.

Ryggskydd. Kan någon klandra mig? Nä. Ryggskydd är bra. Jag tror det var denna modell fast med vita plattor. Jag kan tänka mig att repa både revben och armbågar men får man en ryggskada så blir det en helt annan femma. De stora säkerhetsvästarna är så otympliga att jag misstänker att jag inte kommer att använda dem. Den här lilla, lätta, saken kommer nog ändå att åka på ibland. Jag kan ju alltid tvinga den på Elin. Så kanske hjärtat slutar tvärstanna varje gång Galishimo tvärstannar med Elin på ryggen.


Ja... och så något slags täcke som starkt påminner om detta täcke. För att... för att.. ja, det kostade 200 kronor. Och. Kolla... ehum... färgen. *stirrar stint på med stora tomma ögon*


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer