Älghorn som inredning

När jag var hos pappa så gick vi in i ett av hans förråd. Pappa undrade om det var något jag ville ta med mig därifrån, och ta med mig hem.
"Där! Är de där älghornen hela?!" frågade jag förtjust över några välbekanta, vita, taggar som skymtade nästan högst upp på en hylla vid taket. Pappa tog en liten stegpall och plockade ned det lilla älghornshuvudet.
"Den här kan du absolut få ta, här gör den ingen nytta." sa han och jag lade den genast i bilen, för att inte glömma den.


Jag blev så taggad att jag genast åkte på Biltema innan jag åkte hem till min lägenhet. Köpte Primer (underlagsspray) och sedan en slags stenliknande färg att ha på plattan, och sedan kom ju den stora frågan vilken färg själva älghornen skulle få.








För att få ett vettigt val på älghornen tänkte jag vilken färg som skulle passa bäst i min lägenhet. Inte vad som skulle passa hornen bäst. Så det föll på kopparfärg. Koppar, alltså! Från början kände jag mig väldigt osäker och undrade om även detta skulle bli en sorglig historia liknande den skrikblåa transport-katastrof-målningen som jag gjorde i våras. Men så fort den första kopparfärgen spridit sig över hornen så visste jag att detta blir rätt. Det blir så sjukt rätt. Så galet rätt!


 Nu ska färgen härdas och klarlackas så det är några dagar kvar. Men det kommer att bli bra!


Den svarta gamla träplattan blir vit i sten-imitation! Detta blir hur snyggt som helst! 


Slutresultatet kommer att redovisas om några dagar!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer