Dubbelnollan
I går skulle jag på ridkurs och hämtade Galishimo från hagen i arla morgon för att göra honom redo för kursen klockan 08.00. Han var längst borta i den stora gröna hagen och var nästan glad att se mig. Nästan.
Efter att vi vandrat hem i ca 10 minuter över den stora gröna ängen, så ser jag något blänka på en stig.
"Vilken fin hästsko som någon tappat..." tänkte jag och plockade upp den. Den var vriden, alla sömmar satt kvar.
"Så liten sko, det måste ju vara en dubbelnolla, precis som Galishimos skostorlek." tänkte jag, när jag lyft upp den och begrundat den.
Sedan tittade jag mig omkring och funderade över vilken annan häst i hela denna stora hage av storhästar som möjligtvis kunde ha lika små skor som Galishimo. Jag och Galishimo spanade ut tillsammans, över den vida gröna ängen efter någon annan möjlig kandidat som tappat en liten sko i storlek dubbelnolla.
Man kan säga att jag lät mig själv leva i förnekelse en stund tills jag var emotionellt mogen att ta in fakta.
Så jag lät mig själv andas en stund. Innan jag långsamt tittade på Galishimos fina små dubbelnolliga hovar. Sedan såg jag den. Den vita tassen. Hans enda vita hov. Spratteltassen. Den saknade en sko. I storlek dubbelnolla.
Jag tittade på hoven. Den var lite flisig och trasig i kanterna. En flisa var lite större och stod rakt ut. Sedan tittade jag på skon jag höll i handen.
Sedan tystnade jag och gick in i stallet, det tog fem minuters promenad till. Ställde in honom i spiltan. Satte mig på en pall och stirrade lite tomt framför mg. Björn frågade hur det var fatt.
"Jag tror han tappat en sko." sade jag. När det väl hade sjunkit in. Galishimo nickade nöjt och instämmande. Man kan säga att den enklaste av logiska slutsatser tog 20 minuter för mig att dra.
Efter att vi vandrat hem i ca 10 minuter över den stora gröna ängen, så ser jag något blänka på en stig.
"Vilken fin hästsko som någon tappat..." tänkte jag och plockade upp den. Den var vriden, alla sömmar satt kvar.
"Så liten sko, det måste ju vara en dubbelnolla, precis som Galishimos skostorlek." tänkte jag, när jag lyft upp den och begrundat den.
Sedan tittade jag mig omkring och funderade över vilken annan häst i hela denna stora hage av storhästar som möjligtvis kunde ha lika små skor som Galishimo. Jag och Galishimo spanade ut tillsammans, över den vida gröna ängen efter någon annan möjlig kandidat som tappat en liten sko i storlek dubbelnolla.
Man kan säga att jag lät mig själv leva i förnekelse en stund tills jag var emotionellt mogen att ta in fakta.
Så jag lät mig själv andas en stund. Innan jag långsamt tittade på Galishimos fina små dubbelnolliga hovar. Sedan såg jag den. Den vita tassen. Hans enda vita hov. Spratteltassen. Den saknade en sko. I storlek dubbelnolla.
Jag tittade på hoven. Den var lite flisig och trasig i kanterna. En flisa var lite större och stod rakt ut. Sedan tittade jag på skon jag höll i handen.
Sedan tystnade jag och gick in i stallet, det tog fem minuters promenad till. Ställde in honom i spiltan. Satte mig på en pall och stirrade lite tomt framför mg. Björn frågade hur det var fatt.
"Jag tror han tappat en sko." sade jag. När det väl hade sjunkit in. Galishimo nickade nöjt och instämmande. Man kan säga att den enklaste av logiska slutsatser tog 20 minuter för mig att dra.
Kommentarer
Skicka en kommentar