Djungeltrummandet

Galishimo har börjat skämta aprillo med mig när jag rider honom. Han blir oförmögen att fatta galopp och gör slutor i stället, med arga öron och kränkt uppsyn. Eller så tar han fel galopp för att sätta punkt på galoppridningen. Man kan säga att Galishimo, sedan förra veckan, har börjat säga att jag är "Omöjlig att begripa" och jag har då backat och undrat om jag gjort något fel.

Idag var jag piggare, förmodligen kom denna uppåtgång eftersom jag återhämtat mig från fredagnattens totala brist på djupsömn, och tog mig an fighten. Björn följde med för att filma. Jag är nog begripligare än vad Galishimo påstår! Kalla min häst vad ni vill, men korkad är han icket!

Jag kan ju säga att Galishimo under största delen såg ut som en förnärmad Gasell som med stora ögon och huvudet högt gjorde små förtvivlade kaninhopp, innan han insåg att han tyvärr måste lyda piloten, för att slippa arga små hälar i hans heliga mage. Jag skänklade honom framåt med samma frenesi som om jag meddelat vulkanutbrott med en djungeltrumma. "Bam-bam-bambeli-bam-bam-BAM!"  

(Nej, jag har inte sporrar. Bara hälar. Hälar kan han bli nog så kränkt av.)

Det är en alldeles särskild känsla att uppleva hur saker känns kaosartade i början av passet och hur det sedan flyter på fantastiskt fint på slutet. Man känner sig så nöjd! Efter blott 20 minuters ridning så blev det en lång skritt-tur i naturen, i stället. Har man varit en snell häst så ska man belönas.