*flhupp*

Fredag kväll. En kväll då jag hade lust att sitta hemma framför TV:n men i själva verket måste träna Galishimo. Vi har ett uppdrag tills nästa gång vi träffar den där instruktören och jag vill att vi ska kunna hemläxan med stil även denna gång. Regnet öste ned och det kändes motigt att ta på honom utrustningen. Sedan tassade vi in i ridhuset som var tomt och ödsligt. Jag tömkörde honom i ridhuset samtidigt som regnet stillsamt trummade på ridhustaket.

På stallgången gav han ifrån sig ett konstigt ljud.
"Flhupp" lät det.
Sedan låg det en tand på stallgången. En mjölktand. Jag plockade upp den och visade den för en stallkompis.
"Herre gud." sa jag.
"Vad kantig den ser ut." sa hon.
"Han har tappat en mjölktand!" sa jag.
"Tänk om något av mjölktanden ligger kvar där i tandköttet?!" utbrast kompisen.
"HERRE GUD!" sa jag.

Vi stirrade på varandra en stund.
"Om det blir infekterat så kan han få feber." sa hon.
"Oj. Vad ska jag göra? Ta tempen på honom? Stoppa in en sån där termometer i rumpan på honom?" frågade jag.
"Jag försöker öppna munnen på honom!" sa kompisen.

Sagt och gjort. Galishimo stirrade skeptiskt på henne när hon bändade upp munnen på honom genom att sticka in fingrarna mellan tänderna på honom.
"Akta dig! Han kanske knipsar av ett finger för dig!" varnade jag.
"Här! Jag tror jag hittat det! Här bak! Här är en glugg!" säger kompisen.
"Herre gud." sa jag och var tyst en stund, innan jag fortsatte:
"Tänk om han kommer att dö?"

Stallkompisen nickade stumt mot mig och vi stirrade båda medlidsamt på Galishimo som till synes obekymrat tuggade på lite pellets som belöning för att han öppnat munnen för oss.

"Ska jag ta mjölktanden till veterinären, kanske? Dom borde ju se om det är någon fara på taket." undrade jag.

Vi stirrade på varandra en stund. Sedan ändrade jag mig.
"Eller nej. Kanske inte. Springer jag till en hästklinik med andan i halsen, villt viftandes med en mjölktand från en unghäst, så lär jag ju bli nominerad som Årets Idiot 2012." konstaterade jag.

Vi stirrade på varandra en stund till.

Sedan kom jag fram till att det kanske just är det jag är...


.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer