Tips till dig med ängslig häst
Ja, jag och Galishimo har mest myst runt i ridhuset idag. Det är så lätt att vara efterklok och säga saker som "att jag inte fattade att vi behövde detta tidigare..." men det beror nog mest på att man kanske inte minns hur svåra saker var tidigare.
Idag hade jag både Björn och mamma med mig, och de var väldigt engagerade i mina och Galishimos förehavanden. Förut sade jag att Galishimo var en familjemedlem, men nu skulle jag vilja omformulera mig och säga att han är en familjeangelägenhet. Både min mamma och Björn är angelägna om att han får bra träning och blir väl omskött, och de följer gärna med på läktaren och hejjar på oss... varför vet jag inte. De kanske tycker om mig. Eller Galishimo. Mest Galishimo, förmodligen.
Men jag ska komma till det där tipset till ägare till ängsliga hästar. Eventuellt även ängsliga ryttare. Det här med att bara hänga med Galishimo, det är det som i särklass gett det absolut bästa träningsresultatet för oss. Och jag har hållit på och pillat med våra spänningar i nio år nu. Kravlöst hängande är nummer ett på listan över metoder som gett bäst resultat.
Han behöver stå och chilla och det behöver jag med. Det sänker adrenalinet för oss båda och det blir inte överväldigande för någon av oss. Sedan förstår jag att man inte som ridlärare eller instruktör kan säga "Hitta ett hörn och gör ingenting i 40 minuter, ni behöver det, båda två." för då är det nog lätt att som instruktör finna sig ovänner, särskilt om man tagit ett par hundringar betalt för den typen av instruktioner. Men jisses, alltså, att hänga helt kravlöst utan någon övning: Galishimo blir så lugn och man vet redan när man sätter sig i bilen att han kommer att vara jättefin på nästa pass i samma miljö. Detta fungerar mycket, mycket, bättre än att säga "Öka kraven! Rid på! Ställ honom ifrån det som oroar honom!" Man kan få honom slut och trött och sedan mjuk i kroppen av ett sådant pass, men spänningarna är tillbaka när han är utvilad och man ska göra om det. Om han däremot får chilla ett pass, då kliver han nästa gång in, med gott självförtroende, och en och annan gäspning, innan man sätter igång honom. Och då kan man plötsligt utmana honom mer än tidigare.
Insikten nådde mig på allvar så sent som i september förra året när jag skrev detta inlägg där jag avbröt allt och inte gjorde något med Galishimo i 20 minuter, eftersom det var läskiga hinder på ridbanan. Det blev jättestor skillnad och sedan dess har han inte varit särskilt bekymrad över hinder alls, på ridbanan.
Sedan dess har jag använt det mer och mer metodiskt, då jag insett att det är i särklass det som fungerar bäst med honom, det är då jag märker väldigt stor skillnad från ett pass till ett annat. Han har blivit bra på att hitta sin komfortzon och han älskar ju att hänga kravlöst med matte, så det är en stor belöning för honom att få stå passivt. Detta tog ju sin tid då han förut såg det som ett mycket hårt straff att stå stilla från början, när det kröp i kroppen. Men med tålamod så blev det slutligen bekvämt.
Nåja. Kanske når man ut till någon där ute som kämpar med en häst som är otrygg i sig själv och känslig, och lätt drar på sig spänningar, som den bär med sig till nästa pass, om man har otur.
1. Låt hästen hänga med överallt och inkludera den.
2. Gör mindre.
3. Mycket mindre!
Så. Hoppas detta hjälper någon annan förtvivlad hästägare.
Sedan fick jag provrida Annas häst Pride och jag riktigt njöt av att få sitta i en dressyrsadel på en stor häst! Jag tappade stigbyglarna lite för jag behövde hitta en ny balanspunkt, men annars gick det superbra. När Anna sedan satt upp på honom så utbrast hon glatt:
"Du har ju kalibrerat om honom! Så fin han blev!"
Men jag ska komma till det där tipset till ägare till ängsliga hästar. Eventuellt även ängsliga ryttare. Det här med att bara hänga med Galishimo, det är det som i särklass gett det absolut bästa träningsresultatet för oss. Och jag har hållit på och pillat med våra spänningar i nio år nu. Kravlöst hängande är nummer ett på listan över metoder som gett bäst resultat.
Han behöver stå och chilla och det behöver jag med. Det sänker adrenalinet för oss båda och det blir inte överväldigande för någon av oss. Sedan förstår jag att man inte som ridlärare eller instruktör kan säga "Hitta ett hörn och gör ingenting i 40 minuter, ni behöver det, båda två." för då är det nog lätt att som instruktör finna sig ovänner, särskilt om man tagit ett par hundringar betalt för den typen av instruktioner. Men jisses, alltså, att hänga helt kravlöst utan någon övning: Galishimo blir så lugn och man vet redan när man sätter sig i bilen att han kommer att vara jättefin på nästa pass i samma miljö. Detta fungerar mycket, mycket, bättre än att säga "Öka kraven! Rid på! Ställ honom ifrån det som oroar honom!" Man kan få honom slut och trött och sedan mjuk i kroppen av ett sådant pass, men spänningarna är tillbaka när han är utvilad och man ska göra om det. Om han däremot får chilla ett pass, då kliver han nästa gång in, med gott självförtroende, och en och annan gäspning, innan man sätter igång honom. Och då kan man plötsligt utmana honom mer än tidigare.
Insikten nådde mig på allvar så sent som i september förra året när jag skrev detta inlägg där jag avbröt allt och inte gjorde något med Galishimo i 20 minuter, eftersom det var läskiga hinder på ridbanan. Det blev jättestor skillnad och sedan dess har han inte varit särskilt bekymrad över hinder alls, på ridbanan.
Sedan dess har jag använt det mer och mer metodiskt, då jag insett att det är i särklass det som fungerar bäst med honom, det är då jag märker väldigt stor skillnad från ett pass till ett annat. Han har blivit bra på att hitta sin komfortzon och han älskar ju att hänga kravlöst med matte, så det är en stor belöning för honom att få stå passivt. Detta tog ju sin tid då han förut såg det som ett mycket hårt straff att stå stilla från början, när det kröp i kroppen. Men med tålamod så blev det slutligen bekvämt.
Nåja. Kanske når man ut till någon där ute som kämpar med en häst som är otrygg i sig själv och känslig, och lätt drar på sig spänningar, som den bär med sig till nästa pass, om man har otur.
1. Låt hästen hänga med överallt och inkludera den.
2. Gör mindre.
3. Mycket mindre!
Så. Hoppas detta hjälper någon annan förtvivlad hästägare.
Sedan fick jag provrida Annas häst Pride och jag riktigt njöt av att få sitta i en dressyrsadel på en stor häst! Jag tappade stigbyglarna lite för jag behövde hitta en ny balanspunkt, men annars gick det superbra. När Anna sedan satt upp på honom så utbrast hon glatt:
"Du har ju kalibrerat om honom! Så fin han blev!"
Kommentarer
Skicka en kommentar