Håller en liten lektion och ger Björn panik
Dagen började med att Anna och Ebba ville ha en liten dressyrlektion med mig. Jag är väldigt långt utanför min komfortzon när jag ska säga åt andra hur de ska rida, när jag själv tycker att ridning är otroligt svårt, men Anna och Ebba gillar att jag kommer och hejar på dem ibland.
Det här med signaler och eftergift är väl det som jag själv tycker jag är bra på och kan hjälpa till med. När man gör en förhållning - hur ska man göra den och när ska man lätta - kan jag bidra med. Jag är också bra på att hjälpa till med drivande hjälper. När ska man driva, hur ska man driva, och när ska man sluta, för att få en känslig och inlyssnande häst - det kan jag också bidra med. I de flesta fall. Nu känner jag ju Pride och vet exempelvis att han inte alls är lat, men att han kopplar bort skänkeln om man börjar tjata. Så då behöver man hitta ett konsekvent sätt att skänkla som han förstår och inte koppar bort. Anna började ganska snabbt känna igen mitt prat och det tog bara ca 10 minuter så red hon med drivande hjälper och perfekt eftergift. Anna var jättenöjd.
"Jag tror att Pride skärper sig bara han hör din röst..." skämtade Anna, fast jag tror det är hon som skärper sig när jag skriker "JAG TITTAR PÅ ER NU!"
Ebbas travare Rand är jättelydig och duktig och klarar väldigt mycket. Han verkar dock inte riktigt veta om att man kan flytta bogarna separat från allt annat. Jag kan knacka honom lite på bogen med spöet och han erbjuder hela sin arsenal av tolkningar på detta. Han backar. Han går framåt. Han stampar. Han går flyttar baken. Men han flyttar inte bogen. Då får man vara lite försiktigt så man inte sårar denne ambitiöse herres ego, så det är ganska bra att ta den träningen från marken, och kanske till och med i spiltan när man ryktar honom, så han inte kan gå iväg så mycket när han blir knackad på bogen. Sedan kan man ställa honom i ett hörn på ridbanan så han får lite färre alternativ när han funderar, även där. När han lärt sig det kommer han att göra det med stor värdighet precis som allt annat. Han är en riktig stjärna.
NU börjar jag äntligen känna att jag blivit friskare och fått tillbaka energin, för efter att jag varit i stallet åkte jag till Björn. Han var inte hemma. Jag gick runt i hans lägenheten en stund och funderade, sedan ringde jag honom.
"Du... jag tänker måla om ditt sovrum nu."
"Va?"
"Jo, det har ju sett lite sådär ut. Särskilt väggarna. Jag åker och köper lite färg och grejer och... din sängram skulle se lite bättre ut om den var i en varmare färg också. Jag går och ser vad jag hittar."
"Vänta!" utbrister Björn.
"Nämen skynda dig inte hem, umgås med din kompis du. Jag vet hur man målar."
"Jag kommer!" utbrister Björn igen.
"Men det är ju bara lite färg. Känn lugnet."
"Jag skyndar mig hem!" utbrast Björn igen och jag hörde paniken i rösten. Sedan lade han på.
Enligt Björn så var han hos sin kompis Emil och hade begravt ansiktet i händerna.
"Min flickvän har kommit på att hon måste måla om mitt hem. Och min säng. Jag vet inte hur. Jag tror inte jag hinner avsluta kaffet nu..."
"Herregud, jag springer ut och startar bilen åt dig..." hade kompisen sagt och tydligen hade de i samförstånd förstått allvaret.
Så innan jag var hemma från färgbutiken med min kasse färger så stod Björn redo. Jag hade funnit en fin matt varm antikvit färg till sovrummet. Sovrummet har fram tills nu varit gult på en malplacerad fondvägg, och även haft en kall vit färg på de övriga väggarna. En varmare vit färg på alla väggar ger ett mer vilsamt intryck. Jag hade också funnit en bra gråbrun färg till sängramen (Beckers Koltrast) som skulle sprida värme och mysighet i rummet, utan att dra uppmärksamhet till sig. Och så hade jag köpt en massa penslar och tillbehör.
Efter att vi ätit lite plättar så började vi tejpa lister och Björn var snabb på att börja måla väggen.
Jag tejpade och fixade lite detaljer och gick sedan lös på sängen, som var lite kallt isblå och som nu fick den varma gråbruna färgen i stället. Första varvet blev inte så bra då penseldragen syntes, men under det andra varvet hade jag en liten roller i skumgummi som skötte jobbet mycket bättre!
Det ska bli så spännande att gå in i Björns sovrum i morgon när tejpen och skyddspapperet är borta, när man bäddat sängen och kanske även hittat något annat att måla i samma färg, på loppis? Vi får se vad vi hittar och vad som behövs. Fint blir det nog hur som helst!
.
Det här med signaler och eftergift är väl det som jag själv tycker jag är bra på och kan hjälpa till med. När man gör en förhållning - hur ska man göra den och när ska man lätta - kan jag bidra med. Jag är också bra på att hjälpa till med drivande hjälper. När ska man driva, hur ska man driva, och när ska man sluta, för att få en känslig och inlyssnande häst - det kan jag också bidra med. I de flesta fall. Nu känner jag ju Pride och vet exempelvis att han inte alls är lat, men att han kopplar bort skänkeln om man börjar tjata. Så då behöver man hitta ett konsekvent sätt att skänkla som han förstår och inte koppar bort. Anna började ganska snabbt känna igen mitt prat och det tog bara ca 10 minuter så red hon med drivande hjälper och perfekt eftergift. Anna var jättenöjd.
"Jag tror att Pride skärper sig bara han hör din röst..." skämtade Anna, fast jag tror det är hon som skärper sig när jag skriker "JAG TITTAR PÅ ER NU!"
Ebbas travare Rand är jättelydig och duktig och klarar väldigt mycket. Han verkar dock inte riktigt veta om att man kan flytta bogarna separat från allt annat. Jag kan knacka honom lite på bogen med spöet och han erbjuder hela sin arsenal av tolkningar på detta. Han backar. Han går framåt. Han stampar. Han går flyttar baken. Men han flyttar inte bogen. Då får man vara lite försiktigt så man inte sårar denne ambitiöse herres ego, så det är ganska bra att ta den träningen från marken, och kanske till och med i spiltan när man ryktar honom, så han inte kan gå iväg så mycket när han blir knackad på bogen. Sedan kan man ställa honom i ett hörn på ridbanan så han får lite färre alternativ när han funderar, även där. När han lärt sig det kommer han att göra det med stor värdighet precis som allt annat. Han är en riktig stjärna.
Efter detta red jag ut med Galishimo en kortis och det blev tyvärr under stor vånda och möda då det blåste på ganska rejält och blommor och blad svajade och prasslade. Stor kris. Fast jag måste ju ut på uteritter med Galishimo så vi kan rida ridbanan med gott samvete på tisdag!
Galishimo och jag tävlade om vem som skulle bryta ihop först. Ivrigt påhejade av Ebba som nu sadlat om från Rand till Måns. Ebba tyckte dock att jag rider Galishimo lite bättre nu när han är spänd då jag tar kommandot lite mer tydligt och inte blir passiv när han skyggar. Så jag kämpar vidare!
"Du... jag tänker måla om ditt sovrum nu."
"Va?"
"Jo, det har ju sett lite sådär ut. Särskilt väggarna. Jag åker och köper lite färg och grejer och... din sängram skulle se lite bättre ut om den var i en varmare färg också. Jag går och ser vad jag hittar."
"Vänta!" utbrister Björn.
"Nämen skynda dig inte hem, umgås med din kompis du. Jag vet hur man målar."
"Jag kommer!" utbrister Björn igen.
"Men det är ju bara lite färg. Känn lugnet."
"Jag skyndar mig hem!" utbrast Björn igen och jag hörde paniken i rösten. Sedan lade han på.
Enligt Björn så var han hos sin kompis Emil och hade begravt ansiktet i händerna.
"Min flickvän har kommit på att hon måste måla om mitt hem. Och min säng. Jag vet inte hur. Jag tror inte jag hinner avsluta kaffet nu..."
"Herregud, jag springer ut och startar bilen åt dig..." hade kompisen sagt och tydligen hade de i samförstånd förstått allvaret.
Så innan jag var hemma från färgbutiken med min kasse färger så stod Björn redo. Jag hade funnit en fin matt varm antikvit färg till sovrummet. Sovrummet har fram tills nu varit gult på en malplacerad fondvägg, och även haft en kall vit färg på de övriga väggarna. En varmare vit färg på alla väggar ger ett mer vilsamt intryck. Jag hade också funnit en bra gråbrun färg till sängramen (Beckers Koltrast) som skulle sprida värme och mysighet i rummet, utan att dra uppmärksamhet till sig. Och så hade jag köpt en massa penslar och tillbehör.
Efter att vi ätit lite plättar så började vi tejpa lister och Björn var snabb på att börja måla väggen.
Jag tejpade och fixade lite detaljer och gick sedan lös på sängen, som var lite kallt isblå och som nu fick den varma gråbruna färgen i stället. Första varvet blev inte så bra då penseldragen syntes, men under det andra varvet hade jag en liten roller i skumgummi som skötte jobbet mycket bättre!
Det ska bli så spännande att gå in i Björns sovrum i morgon när tejpen och skyddspapperet är borta, när man bäddat sängen och kanske även hittat något annat att måla i samma färg, på loppis? Vi får se vad vi hittar och vad som behövs. Fint blir det nog hur som helst!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar