Nackdelar och fördelar med hybridridning

Det finns speciella tävlingar för arabhästar, och i år vore det ju ett guldläge för mig och Galishimo att tävla, eftersom de flesta tävlingar körs on line. Det är ju perfekt för oss i norra Sverige eftersom arabhäst-tävlingar oftast hålls i södra Sverige, och det känns inte värt mödan att resa så långt för min del. Det är ju perfekt om någon (läs: Björn) bara kan stå och filma så rider jag en bana!

Men tyvärr så är jag ju en hybridryttare och vi hamnar tyvärr mellan stolarna i de flesta klasser. 

Dressyren vore ju den mest självklara grenen för oss att ställa upp i, men westernsadel räknas tyvärr inte som godkänd utrustning för att man ska få tävla. Eftersom jag haft diverse engelska dressyrsadlar, av varierande modell och pris, på Galishimos rygg genom åren, så vet jag att han inte trivs i dem och att de i regel sitter dåligt på honom. Westernsadeln han har nu är den enda sadel jag verkligen känner att jag kan ha på honom med gott samvete i flera timmar. 

Okej, westerngrenarna då? Tja... jag känner mig inte helt lockad. De flesta grenarna kräver galoppombyten och de har vi inte börjat med ännu, och kommer förmodligen inte börja med på ett bra tag. Eftersom han lätt stressar upp sig i galoppen så har jag inte tänkt överraska honom med byten förrän jag verkligen känner att han är mogen. Jag kommer inte att försöka förrän han tar enkla byten (dvs med några stegs skritt emellan) utan några som helst problem. Det orkar han inte riktigt i nuläget. Det är jobbigt med abrupta inbromsningar för honom. Han har inte den stabila, välmusklade quarterhästens rumpa som enkelt både gasar och bromsar i ett nafs.

Sedan så ska energin i westernridning vara rätt så lugn och det går lite emot den ridning som jag jobbar med just nu, med energi och lite stuns. 

Fördelen med hybridridning är ju att allt egentligen fokuseras på Galishimos styrkor och svagheter. Är han gladast i en westernsadel? Fine! Då rider vi i westernsadel. Är han bättre på bogförflyttningar än att nervöst snubbla över bommar - fine, då får han flytta sina bogar och finlira hur mycket han vill, så länge han är glad och motiverad över sina arbetsuppgifter. Allt handlar ju om honom, och jag har långsamt fått plocka isär mina egna föreställningar och behov för att vi ska få en gemensam utveckling och hållbarhet, som båda mår bra över.  

Egot får stå åt sidan ännu ett år. Det blir inget tävlande. Men vad gör man inte för att hålla sin häst glad, motiverad och hållbar? 

.