En dålig ryttares dagbok - att hitta rätt tramp i stigbyglarna
Jag tycker jag har fått bättre ordning på mitt bäcken, mina händer, och min överkropp nu, så jag jobbar mig nedåt, mot det rätta trampet i stigbyglarna. Jag har i princip inget tramp i stigbyglarna. Jag sitter med 95% av vikten på röven, vilket gör att Galishimos ryggrad tar emot alla stötar när han travar runt.
Om jag lyckas lägga mer stabil vikt i stigbygeln, utan att börja vippa runt med skänkeln, så kan benet fungera som en stötabsorberande fjäder och hjälpa Galishimo svikta med ryggen. Jag fann faktiskt en bild i ett forum som jag snott. Benen ska vara som rörliga fjädrar som tar emot studsarna så Galishimo kan studsa med sin rygg och vara helt trygg på att jag inte dunsar tillbaka allt för hårt, med min rumpa mot hans rygg.
Nu har vi alla ryttare olika kroppar och olika delar att åtgärda för ett bra tramp i stigbygeln, men för egen del så måste jag fokusera på att spänna baksidan av mitt lår och släppa insidan och framsidan av låret. Ska man vara petig så är det nog den tvåhövdade lårmuskeln som behöver aktiveras. De knipande musklerna ska vara way gone, så att jag öppnar upp sitsen. Men min bakre lårmuskel ska föra bak mitt ben något, vara lite mer anspänd, och ge en stadigare mer "stående" position.
Om jag skiter i låret och bara fokuserar på foten, och trampet, men mitt övre lårben fortfarande antingen kniper eller rör sig utan stabilitet, så kommer jag att misslyckas med att få grepp om stigbygeln. Det måste finnas lite mer stabilitet där bak vid rumpan och ned på baksidan av låret. Utan knip.
Inget baklår, inget fotfäste. Det får bli mitt motto.
Eftersom jag inte har förmåga att träna på mer än en sak i taget, eftersom jag är en dålig ryttare, så övade jag på detta när jag travade av Galishimo i går. Men dra mig baklänges (i låret) jag tror faktiskt Galishimo responderade positivt på momangen och började nöjt svikta och röra sig mer med ryggen. Helt otroligt! Jag klarade av att hålla denna position fyra eller fem minuter, när vi travade på lösa tyglar kring fyrkantsspåret. Så fort jag, eller Galishimo, blev distraherade så tappade jag bort mig. Men det var en väldigt positiv upplevelse!
Detta är nog inget som jag tror att jag klarar samtidigt som jag ger hjälper om annat, men med mer träning så kommer det att bli bättre! Vilken tur att jag har en känslig häst som ger mig feedback direkt!
Om jag lyckas lägga mer stabil vikt i stigbygeln, utan att börja vippa runt med skänkeln, så kan benet fungera som en stötabsorberande fjäder och hjälpa Galishimo svikta med ryggen. Jag fann faktiskt en bild i ett forum som jag snott. Benen ska vara som rörliga fjädrar som tar emot studsarna så Galishimo kan studsa med sin rygg och vara helt trygg på att jag inte dunsar tillbaka allt för hårt, med min rumpa mot hans rygg.
Nu har vi alla ryttare olika kroppar och olika delar att åtgärda för ett bra tramp i stigbygeln, men för egen del så måste jag fokusera på att spänna baksidan av mitt lår och släppa insidan och framsidan av låret. Ska man vara petig så är det nog den tvåhövdade lårmuskeln som behöver aktiveras. De knipande musklerna ska vara way gone, så att jag öppnar upp sitsen. Men min bakre lårmuskel ska föra bak mitt ben något, vara lite mer anspänd, och ge en stadigare mer "stående" position.
Om jag skiter i låret och bara fokuserar på foten, och trampet, men mitt övre lårben fortfarande antingen kniper eller rör sig utan stabilitet, så kommer jag att misslyckas med att få grepp om stigbygeln. Det måste finnas lite mer stabilitet där bak vid rumpan och ned på baksidan av låret. Utan knip.
Inget baklår, inget fotfäste. Det får bli mitt motto.
Eftersom jag inte har förmåga att träna på mer än en sak i taget, eftersom jag är en dålig ryttare, så övade jag på detta när jag travade av Galishimo i går. Men dra mig baklänges (i låret) jag tror faktiskt Galishimo responderade positivt på momangen och började nöjt svikta och röra sig mer med ryggen. Helt otroligt! Jag klarade av att hålla denna position fyra eller fem minuter, när vi travade på lösa tyglar kring fyrkantsspåret. Så fort jag, eller Galishimo, blev distraherade så tappade jag bort mig. Men det var en väldigt positiv upplevelse!
Detta är nog inget som jag tror att jag klarar samtidigt som jag ger hjälper om annat, men med mer träning så kommer det att bli bättre! Vilken tur att jag har en känslig häst som ger mig feedback direkt!
Kommentarer
Skicka en kommentar