Han gör det han ska!
Jag är fortfarande aptrött men börjar så smått känna mig som en människa igen. Jag och Björn har varit i stallet och jag har ridit Galishimo och blivit filmad. Galishimo gör verkligen det han ska nu och det är roligt att uppleva!
Här på bilden ovan gör han en galoppsluta. Vi började med det för någon vecka sedan och det har inte varit några konstigheter. Man ser tydligt att han fört fram höger höft för att galoppera lite på innerspår med hästrumpan. Detta tycker han är jättejobbigt och klarar fyra eller fem steg, efter staketet, i galoppen. Jag är jättenöjd men måste driva på mot slutet för att peppa honom.
Svag "shoulder in" eller galoppöppna efter fyrkantsspåret. En pytteliten, men den är där! Galishimo går lätt böjd inåt, lite som att han är på väg att svänga in på en volt men går i själva verket rakt fram efter staketet. Jag har blivit bättre på att slappna av i höften och titta dit jag ska. Men det blev ju automatiskt lättare för mig att sitta bra när han blev starkare i övningen, och jag inte behövde driva honom lika mycket.
Här har vi precis avslutat en galoppöppna i andra hållet, där jag dessutom har lyckats föra bak min skänkel. Man ser verkligen hur Galishimo tar i med rätt muskler. Hur svårt kan det förresten vara för mig att föra bak mina ben i galoppen? Händer det verkligen bara under fyra sekunder på ett pass? Är stolsits enda alternativet?! Jag måste fortsätta träna, träna, träna, på att komma bättre bak med skänkeln. utan att bli stel i bålen och knipa med knäet.
Sedan blir lillpellen så trött av alla dessa nya viktförändringar i galopp att han stupar framlänges och blir framtung mellan övnigarna. Då har jag lite svårt att veta om jag ska rycka upp honom, driva på, och fortsätta ställa krav på honom. Eller om han sak få stupa lite framlänges och gå bakom lod mellan övningarna?
Idag var jag ju själv jättetrött så idag var det givet. Gör man öppnor och slutor i galopp får det se ut precis hur som helst mellan övningarna. Han är ju duktig ändå
Det är det svåraste med att rida, tycker jag: Att kräva lagom mycket så man inte kör slut på hästens arbetsvilja, men samtidigt pressar tillräckligt för att nå en utveckling och känna sig motiverad.
Här på bilden ovan gör han en galoppsluta. Vi började med det för någon vecka sedan och det har inte varit några konstigheter. Man ser tydligt att han fört fram höger höft för att galoppera lite på innerspår med hästrumpan. Detta tycker han är jättejobbigt och klarar fyra eller fem steg, efter staketet, i galoppen. Jag är jättenöjd men måste driva på mot slutet för att peppa honom.
Svag "shoulder in" eller galoppöppna efter fyrkantsspåret. En pytteliten, men den är där! Galishimo går lätt böjd inåt, lite som att han är på väg att svänga in på en volt men går i själva verket rakt fram efter staketet. Jag har blivit bättre på att slappna av i höften och titta dit jag ska. Men det blev ju automatiskt lättare för mig att sitta bra när han blev starkare i övningen, och jag inte behövde driva honom lika mycket.
Här har vi precis avslutat en galoppöppna i andra hållet, där jag dessutom har lyckats föra bak min skänkel. Man ser verkligen hur Galishimo tar i med rätt muskler. Hur svårt kan det förresten vara för mig att föra bak mina ben i galoppen? Händer det verkligen bara under fyra sekunder på ett pass? Är stolsits enda alternativet?! Jag måste fortsätta träna, träna, träna, på att komma bättre bak med skänkeln. utan att bli stel i bålen och knipa med knäet.
Sedan blir lillpellen så trött av alla dessa nya viktförändringar i galopp att han stupar framlänges och blir framtung mellan övnigarna. Då har jag lite svårt att veta om jag ska rycka upp honom, driva på, och fortsätta ställa krav på honom. Eller om han sak få stupa lite framlänges och gå bakom lod mellan övningarna?
Idag var jag ju själv jättetrött så idag var det givet. Gör man öppnor och slutor i galopp får det se ut precis hur som helst mellan övningarna. Han är ju duktig ändå
Det är det svåraste med att rida, tycker jag: Att kräva lagom mycket så man inte kör slut på hästens arbetsvilja, men samtidigt pressar tillräckligt för att nå en utveckling och känna sig motiverad.
I morgon ska det hällregna så då blir det ridhuset med Anna och Pride!
Kommentarer
Skicka en kommentar