Tippvagn till fyrhjulingen

 Jag har blivit förkyld igen! Det går åt toarulle efter toarulle för näsan rinner oupphörligt. Denna gång ska jag i alla fall dricka rejäla mängder vatten så jag inte får njursten. Jag försöker påminna mig att ha en vattenflaska vid sängen och småsmutta på den ofta, och hoppas att detta inte slutar i kaos och förtvivlan som tidigare under vårvintern. 

Alltså känslan att vara trött och slut, och "bara" ta fyrhjulingen så hundarna får motionera, den är otroligt härlig. Hundarna tycker om när jag plockar fram fyrhjulingen, och jag kan vara hur klappslut som helst och de får även en toppendag då de får springa av sig. Den känslan är otrolig. Särskilt när jag stannar av fyrhjulingen och Keeva, 12 år, både skäller och ylar på mig och tycker att jag ska starta igång den så vi kan fortsätta jogga. Det känns så skönt att man gett dem sitt bästa, trots trötthet. Att man kan ge dem en så bra start på dagen, och att allt inte hänger på Jonatan. 

Sedan så har tippsläpet kommit och Jonatan monterade ihop det igår när jag låg utslagen i sängen. Nu är det slut på att köra lass efter lass med skottkärran i hagen. Det har ju gått väldigt bra att använda skottkärra, men då får man ju även ta in i beräkningen att jag har världens snällaste blivande make som oftast tar de tunga och dryga lassen, och tippar av dem åt mig. Nu behöver han verkligen inte göra det på samma sätt. Nu är vagnen här!

Trots att jag var sjuk och dålig så kunde jag inte låta bli att pressa mig och göra en ordentlig urstädning av hagen. Jag blev andfådd och svettig, pustade och frustade, men det här kändes så roligt att göra! Jag tog upp extra mycket halm runt ligghallen och gammalt hö runt matbaren, krattade marken extra noggrant, och sedan körde vi och dumpade av lasten genom att tippa släpet med en vinsch. Enkelt och utan större fysisk ansträngning!

Det här är helt klart det bästa köp jag gjort på länge! En verklig succé!!