Härlig galopp med Ares!

Jag och Ares börjar bli betydligt mer bekväma i galoppen nu! Det känns otroligt bra. Det känns nog alldeles särskilt bra för att jag verkligen fick kämpa för detta. Från och med Galishimos plötsliga och oväntade död 2022, när jag insåg att jag nog behövde börja om från början, från absolut noll, till att få problem med ridrädsla, till att Ares fick fång, till att kämpa vidare och bygga stall, till NU. Ares kan ha ganska luftig galopp, särskilt vid fattningarna, men jag känner mig trygg med honom! 

Jag märker att jag orkar rida längre stunder utan att känna mig slut av ansträngningen, och som jag skrivit tidigare så reder jag ut problem i ridningen mycket lättare. Jag har dessutom mycket roligare, nu när jag inte tvivlar på mg själv på samma sätt. Idag har vi kämpat lite mer med högergaloppen som lätt blir vänster galopp eller korsgalopp, men på slutet så fick vi till det riktigt fint och jag är otroligt nöjd med både min och Ares insats. Han tjurar verkligen inte ihop utan försöker lösa det lika entusiastiskt som jag gör! Efter tre klockrena högerfattningar så gav vi oss och han såg så nöjd ut! 

Vänstergaloppen är en dröm och här åker jag glatt när han dundrar på och försöker visa Jonatan som filmar att jag har absolut ingenting i händerna, jag bara tittar mot honom, ler och och visar de glappande tyglarna. Helt trygg med vart jag har Ares! 

Traven blir ju också bara bättre och bättre! Jag kan knappt föreställa mig hur fin Ares kommer att bli om jag får rida på ridbanan typ två gånger i veckan nu under sommaren, kombinerat med långa uteritter, fram till hösten. Det är bara lite styrka som saknas för att han ska hålla den fina formen länge, men jag kan tänka mig att det blir stor skillnad med lite upprepning. 

Det är extra roligt att Jonatan följt mig genom resan och delar glädjen lika innerligt som jag gör. Han tittar på bilder och reflekterar över ridningen med mig. Han har sett mig gråta i sadeln väldigt många gånger i början, och sett mig bli blöt av svett efter bara några minuter i sadeln. Jag hade verkligen tappat självförtroendet i början. 

Kanske vågade jag kanske inte innerst inne tro att den här söta lilla lurvbollen jag köpte 2022 skulle bli så inåt bombens fin, trevlig och rolig att rida. Jag hade väl någon känsla av att jag kanske inte skulle klara av det. 

Men jag gjorde det! Vi är här nu! Och jag njuter som aldrig förr!