Sten, markplanering, stallbygge!

 

Vi fick ju pausa vårt ursprungliga stallbygge när Ares blev dålig förra sommaren. ALLT ställdes på ända när han fick sitt fånganfall, men jag är samtidigt glad att vi verkligen ställde om oss för att han ska få vara kvar hos oss och få leva sitt bästa liv. Det som tog mest tid för oss förra sommaren, var att skogspartiet vi valt ut som Ares skogshage, i själva verket var full med sten. Och inte småstenar utan stora stenar som Jonatan fick kämpa upp med stötting eller grävmaskin. Vi har kvar många stenar i hagen men nu kan han åtminstone röra sig där i skritt och trav på ett bra sätt. Det är ju nyttigt att det är lite ojämnt i hagen så han får använda sina små muskler och manövrera sig fram. 

Nu när grävmaskinisten tagit sig an skogspartiet på andra sidan hagen så var problemet med stenar ännu värre. Som ni ser så står Jonatan på stenarna som referens - de är stora! Och många! Skönt att vi anlitat ett proffs som kan markplanera detta och skapa lite ordning åt oss. Grävmaskinen är jättestor och det behövs verkligen i detta läge. Vissa stenar var till och med för stora för grävmaskinen att rå på, så vi har några "uppstickare" som vi helt enkelt inte kan göra så mycket åt, men i det stora hela så har det verkligen blivit jättestora förbättringar. De här stenarna kommer att läggas som en grund och bli en rak "platå" och vi kommer kanske behöva lägga på några lager grus eller jord på den för att dölja den. Men platån verkar bli så pass stor och utbredd att jag nog rymmer en liten ridbana där också, om jag skulle vilja det! 



Det var en enorm lättnad att det inte fanns några omöjligt stora stenar där vi planerade att bygga stallet i alla fall! Rent statistiskt så var ju risken väldigt stor men allt har gått bra med det! Det är dragna avloppsrör och vattenrör genom marken till stallet nu, och det är fixat en markduk och granulering (ett slags kopparrester som gör att vattnet faller ner och inte fastnar som fukt under golvet). Så helt plötsligt så ser det ju väldigt bra ut där! 

Tänk, snart är det tre år sedan jag började dejta Jonatan. Vi hade nog bara dejtat tre veckor när jag tog en kofot och rev upp en gammal vägg i sovrummet. Efter vi renoverat sovrummet så slet jag upp den gamla korkmattan i trappen och så renoverade vi den. Sedan har vi fortsatt jobba med gården, och tagit bit efter bit. Och vi har aldrig gett upp, och alltid haft en plan framåt. Jag blir stolt över mig själv när jag ser vad vi åstadkommit. Jag är otroligt stolt över Jonatan också, att vi gör allt detta tillsammans. 

Men det kommer att kännas otroligt skönt när markplanerarna jobbat klart med detta. Just nu så är det ganska rörigt! 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Att det kan gå så fel

Nu kom glädjen!