En överraskning på hemnet

Ibland tittar jag på hemnet då jag funderar på att köpa en tvåa längre fram. Trillade över en annons och insåg att det är mitt ex som flyttar från en bostad. Jag kände inte igen bostaden, men jag kände igen alla möbler jag köpt och vi köpt tillsammans, för flera år sedan! Det ilade i bröstet och jag insåg hur mycket pengar jag förlorat ekonomiskt på den separationen. Jag lade ned mycket pengar på renovering, inredning, soffa, arbetsmöbler och annat men av olika skäl så fick jag inte så mycket tillbaka när jag separerade. Om jag nu ska uttrycka mig neutralt och diplomatiskt. Använd er fantasi. Lägg till i fantasin att jag vägrat flytta ihop med en man sedan dess, de senaste fem åren. Jag har tyvärr inte råd att separera. Igen. Jag vill ha kontroll på mina inkomster och utgifter och jag vill inte behöva spara alla kvitton på allt jag köper.

Jag fantiserade själv friskt om att komma på husvisningen och ta med mig hästtransporten och bara helt resolut lasta tillbaka lite grejer. Nu efter fem år. Det hade nog väckt sina rubriker... och nästan varit värt det. Haha...



Den här soffan, på bilden ovan, lade jag mycket pengar på år 2012, och så köpte jag det lilla avlastningsbordet för egna pengar och använde det som vardagsrumsbord. Och så lilla terven och taxen som jag fortfarande saknar så mycket.


Så här såg annonsen ut. Det måste vara samma... Och den underbara lampan från IKEA, Häggås, som jag valde ut att ha i sovrummet och som spred världens mysigaste ljus, se bilden nedan från 2012. Gardintyget köpte jag också från Åhlens och hade i sovrummet 2012. Får man åka dit under husvisnngen och plocka tillbaka lite grejer? Va? Tänk att äntligen få blomma ut och bli en crazy lady.


Mitt arbetsbord som jag fick i gåva för att jag i princip helt ensam renoverat alla rum i vår tvåa stod där också, jag hade precis fått okej från chefen att jobba hemifrån en dag i veckan och då kom tanken om ett arbetsbord.Till och med lampan och de röda tulpanerna i blomvas som jag själv köpte var kvar, precis som jag lämnat dem för fem år sedan.


Annonsbilden ovan, och bilden från vårt hem år 2012 här nedan. Så kan det gå!



Man ska väl inte titta för mycket i backspegeln utan fokusera på nuet också. Så här, som på bilden nedan, ser min lägenhet ut idag och den kan ingen ta ifrån mig. Lite barnsligt, färgglatt och feminint med modiga kombinationer i gult och rosa. Ingen kan knipa mitt egenhändigt pimpade kopparfärgade älghorn heller. Allt är färglatt, obekymrat och mitt. Mitt! :)


 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer