Helghunden

Jag och Björn började ju ta hand om en svart hund för ungefär ett halvår sedan. Bara på helgerna eftersom vi båda jobbar heltid. Jag kallade henne fröken H här på bloggen i mars när vi hade henne första gången.  Sedan hade vi henne ett par gånger, men fick sedan (båda två) lite problem med allergi. Alltså jag och Björn. Hunden var inte allergisk mot någon av oss.

Men i somras gick det ju att ha henne lite då och då. Ägarna är en växande småbarnsfamilj och har lite svårt att hinna med henne, men det var ju bara bra för oss! Man kunde ju ha fönster öppna för att inte få lika mycket allergisymtom. Och det är ju inte så besvärligt att snyta sig då och då. Så vi hade henne några gånger under semestern. Och lite till. Och i helgen.

Hon är lite svår att helt plocka ut ur tillvaron. Hon är så mild med så kloka ögon. Ibland när man har henne liggandes vid fötterna, när man ser på TV, och man känner hur ögon och näsa vattnas, så man måste snyta sig, så kan man inte låta bli att tänka
"Jamen en liten snytning är hon ju värd... fintjejen.."

Och så skär det lite i hjärtat när helgen är slut och hon lämnas tillbaka. Björn tar ju huvudansvaret över henne och sköter det mesta med mat och promenader men det känns även lite tomt för mig. Men snart kommer hon tillbaka. Helghunden.