Premiärturen i dressyrsadeln!
I tisdags köpte jag ju den nya sadeln, och sadelutprovaren sade att jag skulle ta det lite försiktigt med nya sadeln, då hästar ibland kan få lite muskelvärk av ny utrustning, om än det är för det bättre. Så på onsdag kväll kom Elin och skrittade Galishimo på uteritt, under tiden jag gick bredvid, i regnet. Elin fick ha den gamla sadeln för att mjukstarta honom.
Idag så tog jag ut honom själv på en premiärtur i den nya sadeln, på morgonen. Det kändes lite nervöst att sadla honom med nya sadeln. Sitter den för långt bak? För långt fram? De vanliga gamla in-nötta hålen i sadelgjordsstropparna finns inte längre, och jag funderade över vilket hål jag skulle ha sadelgjorden på. Sedan skulle vi rida på ridbanan ensamma och det blåste lite. Tänk om han blir orolig över den nya sadeln och blåsten? Hur hittar jag den nya balansen? Kommer jag att tippa framåt?
Vi skrittade runt länge och väl och jag kände att Galishimo var lite kort i skritten och fundersam. Det är lite svårt att skänkla honom rätt också för jag kommer liksom inte åt på samma område på honom. Benen åker ju bak lite, precis som de ska.
Efter ett tag började vi trava och då började poletterna verkligen trilla ned. Det blir så enkelt att resa sig i traven. Tränaren på Equiturum sade att jag behövde anspänna bål och ben i kroppen mer än nödvändigt i den gamla sadeln för att resa mig upp, eftersom det inte går att göra naturligt, och att den spänningen följer med kroppen, och nu märkte jag verkligen skillnaden. Jag reser mig upp mycket mer avslappnat än vad jag brukar. Det är bara att räta på knäna så kommer resten av kroppen med. Galishimo frustade och kändes så rund och fin i kroppen.
Dessutom gick han mycket bättre än vad han brukar i vänstervarvet. Han brukar skjuta ut höger bog lite och få min vikt lite mer på hans högra sida (alla har ju en starkare sida som vi föredrar att använda) och det lyckas han bättre med i den andra sadeln. Nu blev det betydligt enklare för mig att korrigera. Eftersom jag nu mycket enklare kunde resa mig avspänt i sadeln under lättridningen, så kunde jag bara helt enkelt tippa in med vikten i stigbygeln mot vänster, samtidigt som jag stod i stigbyglarna, och då var han ju vackert tvungen att bära upp mig på sin vänstra sida. För det var dit jag lutade. Utan vingel. Punkt. Här ska ingen ryttare viktas över på högersidan. De dagarna är över!
Galoppen kändes bara helt otrolig! Det är i galoppen som sadelbytet märks mest. Det som förut känts lite kantigt och lätt skumpigt är nu en rullande mjuk och behaglig rörelse. Fråga mig inte hur fanken det gick till. Det känns nästan som att jag galopperar med en annan häst. Det är betydligt mycket mer balanserat och mjukt. Galishimo måste ju känna en enorm skillnad. Det är ju han som kånkar runt på mig och borde känna av skumpandet mest.
Jag försökte att bara rida en kort stund, men tiden flög iväg, lite.
Det var så otroligt roligt!
Vilken känsla!
Idag så tog jag ut honom själv på en premiärtur i den nya sadeln, på morgonen. Det kändes lite nervöst att sadla honom med nya sadeln. Sitter den för långt bak? För långt fram? De vanliga gamla in-nötta hålen i sadelgjordsstropparna finns inte längre, och jag funderade över vilket hål jag skulle ha sadelgjorden på. Sedan skulle vi rida på ridbanan ensamma och det blåste lite. Tänk om han blir orolig över den nya sadeln och blåsten? Hur hittar jag den nya balansen? Kommer jag att tippa framåt?
Vi skrittade runt länge och väl och jag kände att Galishimo var lite kort i skritten och fundersam. Det är lite svårt att skänkla honom rätt också för jag kommer liksom inte åt på samma område på honom. Benen åker ju bak lite, precis som de ska.
Efter ett tag började vi trava och då började poletterna verkligen trilla ned. Det blir så enkelt att resa sig i traven. Tränaren på Equiturum sade att jag behövde anspänna bål och ben i kroppen mer än nödvändigt i den gamla sadeln för att resa mig upp, eftersom det inte går att göra naturligt, och att den spänningen följer med kroppen, och nu märkte jag verkligen skillnaden. Jag reser mig upp mycket mer avslappnat än vad jag brukar. Det är bara att räta på knäna så kommer resten av kroppen med. Galishimo frustade och kändes så rund och fin i kroppen.
Dessutom gick han mycket bättre än vad han brukar i vänstervarvet. Han brukar skjuta ut höger bog lite och få min vikt lite mer på hans högra sida (alla har ju en starkare sida som vi föredrar att använda) och det lyckas han bättre med i den andra sadeln. Nu blev det betydligt enklare för mig att korrigera. Eftersom jag nu mycket enklare kunde resa mig avspänt i sadeln under lättridningen, så kunde jag bara helt enkelt tippa in med vikten i stigbygeln mot vänster, samtidigt som jag stod i stigbyglarna, och då var han ju vackert tvungen att bära upp mig på sin vänstra sida. För det var dit jag lutade. Utan vingel. Punkt. Här ska ingen ryttare viktas över på högersidan. De dagarna är över!
Galoppen kändes bara helt otrolig! Det är i galoppen som sadelbytet märks mest. Det som förut känts lite kantigt och lätt skumpigt är nu en rullande mjuk och behaglig rörelse. Fråga mig inte hur fanken det gick till. Det känns nästan som att jag galopperar med en annan häst. Det är betydligt mycket mer balanserat och mjukt. Galishimo måste ju känna en enorm skillnad. Det är ju han som kånkar runt på mig och borde känna av skumpandet mest.
Jag försökte att bara rida en kort stund, men tiden flög iväg, lite.
Det var så otroligt roligt!
Vilken känsla!
Kommentarer
Skicka en kommentar