Ridhuset episode 9
Vilken toppendag det blev i ridhuset! Jag följde Anna och hennes nyköpta häst. och så hade vi assistans av Linn... som jag glömde hämta med bilen... som fick ta sig en cykeltur i stället... nåja, hur som helst.
Annas häst är ju som sagt nyköpt och lite grön så de behövde lite extra stöd i några moment i lastningen.
"Klarar du dig med Galishimo så länge?" undrade Linn och det kändes alldeles, alldeles särskilt gott i min mage att nicka självsäkert och säga "Jupp, vi klarar oss! Jag ropar om det är något."
Galishimo kliver in som ett ljus, ställer sig snällt i transporten, låter mig fippla på med linor och mellanväg. Han rör numera knappt en hov utan ser nästan förväntansfull ut över att få fara på äventyr. Jag blev ju tidigare orolig om jag inte lyckades flytta mellanväggen smidigt eller fumla med bakbommarna, men nu tänker jag knappt på att jag står där bak och trängs med en arabhäst-rumpa i det lilla trånga lastutrymmet. Han står ju och väntar på att jag ska bli klar. Inget konstigt med det.
Sedan lastade jag ut honom ur transporten. Jag måste filma när han går ut ur transporten för han gör det exemplariskt med en hov i taget. Han går rakt bakåt väldigt långsamt och inväntar att jag ska ge honom instruktioner. Det är en så gullig bonus han ger mig där, och inte alls vad jag krävde av honom när jag började lastträningen.
Sedan red vi runt i ridhuset och jag blev till min stora glädje filmad lite. Jag ser massor av misstag som jag gör nu när jag rider. Galishimo sneglar fortfarande mot ridhusväggen och trycker ut bogen in mot ridbanan, och jag möter inte upp det beteendet utan låter honom springa lite liite småsned som på bilden här nedan. Men det är inte så smart att låta honom gå sådär halvsnett, för det gör honom stark och ger honom en bra start om han vill nita och vända åt det håll bogen redan är på väg...
Men vid andra tillfällen så går det bättre och han slappnar av och blir rakare. Jag måste mjukna med handen närmast ridväggen när han spänner sig så där och ställa honom mer inåt. Det är bara att träna, och träna, och träna... Jag till och med drar reflexmässigt i ytter tygel när jag blir rädd. Varför gör jag det?! VARFÖÖÖR?! Jag galopperade flera varv och försökte få bort den reflexen och det gick bättre och bättre. Det kommer vi att få ordning på!
Jag fick till det lite bättre i slutet av passet, och då kändes han mjukare och lugnare, så det är bara att fortsätta öva!
Det är så roligt att det går bra för oss nu. Jag är så väldigt nöjd. Det gick bra för Anna och den nya hästen också och det känns helt tryggt att ha dem på ridhuset också. Annas nya häst är fullständigt obrydd om ridväggar. Det som jag kämpade med hela passet är inte ens en frågeställning för dem. Men jag är helnöjd ändå. Ingen är som min lilla Galishimo!
Annas häst är ju som sagt nyköpt och lite grön så de behövde lite extra stöd i några moment i lastningen.
"Klarar du dig med Galishimo så länge?" undrade Linn och det kändes alldeles, alldeles särskilt gott i min mage att nicka självsäkert och säga "Jupp, vi klarar oss! Jag ropar om det är något."
Galishimo kliver in som ett ljus, ställer sig snällt i transporten, låter mig fippla på med linor och mellanväg. Han rör numera knappt en hov utan ser nästan förväntansfull ut över att få fara på äventyr. Jag blev ju tidigare orolig om jag inte lyckades flytta mellanväggen smidigt eller fumla med bakbommarna, men nu tänker jag knappt på att jag står där bak och trängs med en arabhäst-rumpa i det lilla trånga lastutrymmet. Han står ju och väntar på att jag ska bli klar. Inget konstigt med det.
Sedan lastade jag ut honom ur transporten. Jag måste filma när han går ut ur transporten för han gör det exemplariskt med en hov i taget. Han går rakt bakåt väldigt långsamt och inväntar att jag ska ge honom instruktioner. Det är en så gullig bonus han ger mig där, och inte alls vad jag krävde av honom när jag började lastträningen.
Sedan red vi runt i ridhuset och jag blev till min stora glädje filmad lite. Jag ser massor av misstag som jag gör nu när jag rider. Galishimo sneglar fortfarande mot ridhusväggen och trycker ut bogen in mot ridbanan, och jag möter inte upp det beteendet utan låter honom springa lite liite småsned som på bilden här nedan. Men det är inte så smart att låta honom gå sådär halvsnett, för det gör honom stark och ger honom en bra start om han vill nita och vända åt det håll bogen redan är på väg...
Men vid andra tillfällen så går det bättre och han slappnar av och blir rakare. Jag måste mjukna med handen närmast ridväggen när han spänner sig så där och ställa honom mer inåt. Det är bara att träna, och träna, och träna... Jag till och med drar reflexmässigt i ytter tygel när jag blir rädd. Varför gör jag det?! VARFÖÖÖR?! Jag galopperade flera varv och försökte få bort den reflexen och det gick bättre och bättre. Det kommer vi att få ordning på!
Jag fick till det lite bättre i slutet av passet, och då kändes han mjukare och lugnare, så det är bara att fortsätta öva!
Det är så roligt att det går bra för oss nu. Jag är så väldigt nöjd. Det gick bra för Anna och den nya hästen också och det känns helt tryggt att ha dem på ridhuset också. Annas nya häst är fullständigt obrydd om ridväggar. Det som jag kämpade med hela passet är inte ens en frågeställning för dem. Men jag är helnöjd ändå. Ingen är som min lilla Galishimo!
Kommentarer
Skicka en kommentar