Järnbrist och panik
Björn hälsade på igen och frågade hur min semester varit hittills.
"Jag skulle vilja säga att semestern varit fantastisk och att jag gjort en massa saker, men ska jag vara ärlig så har jag haft järnbrist och panik. Jag orkar hästen men inte så mycket annat. Jag sitter mest hemma och äter järntabletter och avbokar träffar med kompisar och känner lite panik över allt annat jag ville göra... Måla... träna..." muttrar jag lite ledsamt och skäms lite över gnället.
"Men du... har man inte haft järnbrist och panik en semester.. då har man fan inte levt!" konstaterar Björn och ger mig en stor kram och fortsätter på bred norrländska:
"Vad mer kan du begära av livet?! Du har järntabletter och panik. Det kan du väl fan unna dig... i minst en vecka till!"
Jag stirrar tomt på honom och han ler tillbaka:
"Det är ju så det ska vara! Det är ju semester! Kom igen nu! Lägg dig i sängen och ha panik en stund till. Det är du fan värd!"
Jag ler snett tillbaka. Jo. Lite mer panik kan jag ju faktiskt kräma ur mig.
Jag har inte gett allt jag har på den fronten...
"Jag skulle vilja säga att semestern varit fantastisk och att jag gjort en massa saker, men ska jag vara ärlig så har jag haft järnbrist och panik. Jag orkar hästen men inte så mycket annat. Jag sitter mest hemma och äter järntabletter och avbokar träffar med kompisar och känner lite panik över allt annat jag ville göra... Måla... träna..." muttrar jag lite ledsamt och skäms lite över gnället.
"Men du... har man inte haft järnbrist och panik en semester.. då har man fan inte levt!" konstaterar Björn och ger mig en stor kram och fortsätter på bred norrländska:
"Vad mer kan du begära av livet?! Du har järntabletter och panik. Det kan du väl fan unna dig... i minst en vecka till!"
Jag stirrar tomt på honom och han ler tillbaka:
"Det är ju så det ska vara! Det är ju semester! Kom igen nu! Lägg dig i sängen och ha panik en stund till. Det är du fan värd!"
Jag ler snett tillbaka. Jo. Lite mer panik kan jag ju faktiskt kräma ur mig.
Jag har inte gett allt jag har på den fronten...
Kommentarer
Skicka en kommentar