Geniala moment av klarhet

Inte så mycket hår kvar på knoppen, men snart ändras det!

 Jäklar, nu är jag snart på topp. Jag duschade i morse och INGET hår lossnade och trasslade in sig i fingrarna. Mitt vanliga efterfix av badkaret då jag samlat ihop allt tappat hår med lite hushållspapper behövdes inte överhuvudtaget - för att det fanns inget tappat hår! Alltså det där med hårtappet kom så gradvis att jag inte hann fatta att jag hade problem. Jag var för inställd på arbete och ridning att jag inte hann luta mig tillbaka och tänkta

"Men vänta nu... är det här som det ska? Är inte jag överdrivet trött? Är något på tok, eller?"

Det är därför man ska ha semester. För att man ska hinna sätta sig ned och reflektera och komma på snilleblixtar i stil med: "Var jag så smart förra året när jag slutade med kosttillskott?" och andra geniala moment av klarhet.

Jag har ju alltid haft tunt och väldigt genomskinligt hår men det finns faktiskt grader av tunnhårighet. Men nu så är jag på hugget igen. Jag ser fram emot en krans av nyväxande starka strån som kommer att vara förtvivlat svåra att kamma ned om sisådär tre månader då det blivit ca tre centimeter. Där i november, kommer jag att ha det angenäma problemet. Om allt går enligt plan.

Jag kommer också att bli mindre utmattad utan stark och obändig i min karaktär och väldigt svår att kamma ned. Precis som mitt hår!

Tur jag inte dejtar någon och kan gå omkring och se halvrisig ut i allsköns ro.

Så här fint såg ju håret ut för två år sedan. Dit ska jag komma igen! 

Har ätit Niferex i sex dagar nu!