Energi + ridhusturen numero 10
Det går inte med ord beskriva hur skönt det är att ha fått tillbaka min energi! Jag blev lite rädd där efter två veckors semester då jag helst bara ville ligga i sängen och då alla aktiviteter krävde någon form av sammanbitenhet för att orka genomföras. Jag får ju ganska ofta sådana där skov av trötthet, minst en gång per år, men jag blir ändå alltid rädd att det inte ska gå över. Men nu jäklar! Järn, magnesium och vila!
Jag har ju bara tagit järntabletterna i två veckor och är i början på min tredje vecka nu, men jag kan nästan svära på att håret blivit lite bättre. Det reser sig lite i rötterna och håret känns inte lika torrt och dött.
Jag tog stackars Galishimo till ridhuset igen, då ändå Jenny och hennes häst skulle dit, men eftersom Galishimo blivit väldigt intensivt aktiverad ett tag nu så tog vi det väldigt lugnt och fokuserade mest på rutinen med transportering, och att jag skulle klara så mycket som möjligt själv. När vi väl var i ridhuset så gick jag mest runt på honom och sedan red jag honom bara en kort stund och gjorde lite lugnare övningar. Jag kom på idén att gå bredvid Galishimo och sparka sand på ridväggen med ett ljudligt fräsande (det var bara jag och Jenny på ridbanan), och Galishimo förfärades över denna skräckhistoria ett tag, tills han inte orkade förfära sig längre. Sandfräs är läskigt men inte dödligt, konstaterade vi.
Annars så lullade vi mest på och gjorde framdelsvändningar och jag jobbade med att lossna med högerhanden. Och violá! När jag lossnar med högerhanden lossnar Galishimo med sin högerbog. Som ett litet trolleri.
Jag har ju bara tagit järntabletterna i två veckor och är i början på min tredje vecka nu, men jag kan nästan svära på att håret blivit lite bättre. Det reser sig lite i rötterna och håret känns inte lika torrt och dött.
Jag tog stackars Galishimo till ridhuset igen, då ändå Jenny och hennes häst skulle dit, men eftersom Galishimo blivit väldigt intensivt aktiverad ett tag nu så tog vi det väldigt lugnt och fokuserade mest på rutinen med transportering, och att jag skulle klara så mycket som möjligt själv. När vi väl var i ridhuset så gick jag mest runt på honom och sedan red jag honom bara en kort stund och gjorde lite lugnare övningar. Jag kom på idén att gå bredvid Galishimo och sparka sand på ridväggen med ett ljudligt fräsande (det var bara jag och Jenny på ridbanan), och Galishimo förfärades över denna skräckhistoria ett tag, tills han inte orkade förfära sig längre. Sandfräs är läskigt men inte dödligt, konstaterade vi.
Annars så lullade vi mest på och gjorde framdelsvändningar och jag jobbade med att lossna med högerhanden. Och violá! När jag lossnar med högerhanden lossnar Galishimo med sin högerbog. Som ett litet trolleri.
Kommentarer
Skicka en kommentar