Kvällsridning!


Nu lutar jag mig framåt och kniper med knäna igen. Förmodligen för att jag behövde driva Galishimo en hel del idag. Men man kan driva utan att knipa! Man kan luta sig bakåt och driva. Man måste inte stelna till i överkroppen bara för att underbenen ska jobba! Hur svårt kan det vara?! Vaa?!

Det är dock roligt att se att han fortsätter utvecklas, jag var lite besviken på min egen sits men fick pepp från Veronica och Ebba. Det går framåt, hela, hela tiden. Bara att kämpa vidare! Galishimo bär sig ju fint och samlar sig bra. Han blir bara trött så snabbt, för att vi tränar galoppen för lite. Vi måste fortsätta kämpa! Snart kommer det lite svalare höstluft och då brukar han få en liten energikick, också!






Kakan... nog är jag glad att jag har honom! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna