Gräsklippar-träning

Igår blev det inte riktigt den träning jag förväntat mig, med Galishimo. Vi skulle vara på ridbanan och träna dressyr, och givetvis ska stallägarna ägna just denna tid åt att klippa gräset runt ridbanan. Med en gräsklippare som hostar, racklar och får motorstopp emellanåt. Den drogs frenetiskt fram och tillbaka i det allt för höga gräset, och Galishimo trodde varje gång att den morrande gjorde små utfall för att få smaka på hans håriga lilla rumpa.

Så det blev gräsklipparträning i stället.

Jag höll enbart på att falla av tvenne gånger så man kan säga att det gick riktigt bra.

Måste säga att min häst blivit vansinnigt toleranstränad sedan jag flyttade hit. Förra sommaren byggde de en maskinhall alldeles bredvid ridbanan och det var ett himla liv med diverse maskiner av både stor och liten storlek, innan maskinhallen var på plats. Sedan är grusvägen som passerar ridbanan en slags kombination av vandrarstråk för hundägare, åkbana för mopedister och cykelbana för cyklister.



I slutet av passet så hade gräsklipparen dock hamnat några meter bort från själva staketet och jag kunde träna galopp på ridbanan. Det blev "Galopp med sidohopp" eftersom Galishimo fortfarande skyggade för gräsklipparen varje, varje, varv... Men vi kunde ju åtminstone utnyttja största delen av ridbanan.

Det är ändå så roligt nu. Jag tränar på att korta upp galoppen på kortsidan av ridbanan, och sedan öka tempot på långsidan. Galishimo svarar upp bättre och bättre på ökningarna och jag märker att han bara blir starkare och starkare. Nu har jag dessutom blivit bättre på att utnyttja och fånga upp hans nervositet, så när han blev rädd för gräsklipparen så krävde jag lite kortare och högre form på honom. Det är bra träning för hans rumpa. Sedan så blev han svettig och nöjd.


Jag passade på att slänga på honom loksele och låta honom dra en pinne som "avskrittning" efter all galoppträning och det gick också bra. Löjligt bra. Vart är hans utbrott? Man borde köpa en ordentlig sele och en vagn någon gång... måste lägga till även detta på önskelistan...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer