Vad vill jag uppnå och varför?
Plötsligt har känslan dykt upp om att jag tappat bort mig själv. Trots att Galishimo gjort massor av framsteg så har jag varit på dåligt humör. Jag har varit spänd och osäker på stallet. Spänd och osäker på Galishimo. Plötsligt blev det så vansinnigt viktigt att han ska bli inkörd. Och innerst inne vet jag varför det är viktigt. För att andra antytt om att jag inte har vad som krävs, för att andra antyder att jag inte har rätt känsla för min häst. För att visa för andra att både han och jag klarar allt vi tar oss an, bara vi ger det tid och tålamod. Jag har hissat flagg om att "Även Araber Kan!" och ett slags politiskt ställningstagande om att arabhästar är utmärkta hobbyhästar inom alla discipliner.
Plötsligt så känns det konstigt. Som om en inre röst säger
"Är det skäl tillräckligt att göra det du gör? Är största skälet bevisa saker för andra? Att vinna andras gillande? Kommer de ens att gilla dig överhuvudtaget även om du bevisar att de hade 'fel' i sina påståenden?"
Förmodligen inte. Folk hatar att ha fel i sina påståenden. Förmodligen gillar de inte att bli överbevisade heller. Och dom som älskar mig och gillar mig som person bryr sig ju givetvis inte ett skvatt om vad jag och Galishimo har för oss, så länge jag är glad.
Och vem är Galishimo? Vad är viktigt för honom? Inte tusan är det att bli inkörd. Han är i grund och botten en häst avlad för distans. Att springa snabbt och långt. Det är hans design. Tåliga ben och utmärkt kondition. Varför kämpa på och peta in honom i andra discipliner? Som pressa ned en fyrkantig kloss i ett runt hål. Såklart det går, bara man vill tillräckligt mycket. Men varför? Bara för att bevisa något? För vem? Någon som ändå inte gillar mig at the first place? Varför köpa ett arabiskt fullblod och sedan omvandla honom till en connemaraponny? Vad är poängen med det? Varför inte plocka fram det bästa med honom, utnyttja hans design? Hans tillgångar som arabiskt fullblod? Hans energi och känslighet? Nu finns det ju inte distanstävlingar här i västerbotten, men nog kan han springa snabbt på fartfyllda ridturer ändå. Precis som han vill.
Och varför försöker jag vara vän med alla? Varför frågar jag alltid folk hur det är, vad de har för sig och berömmer deras hästar? Även de som knappast skulle ge mig samma beröm tillbaka. Det är ett utmärkt sätt att sänka sig själv. Idag lade jag ned energi på en stalltjej, jag frågade hur läget var och lyssnade engagerat. Jag fick tillbaka att det var ju värst vad fet min häst blivit på sistone. Och det är ju inte ens ovanligt. Det händer hela tiden.
Hej!
SvaraRaderaNu är jag här igen, en av hästtjejerna som följer dig på avstånd. Kommenterade den 13 juni också...
Känner igen mig i det där, varför gör jag det jag gör, och för vem? Jag hade bestämt mig för att rida in min häst långsamt, under något slags samförstånd och utan rädsla, där varje steg fick ta den tid det tog. Bettlöst, bomlöst och barfota. Och jag sög in massor av information från andra likasinnade, tog många dyra lektioner i den andan och förlorade mig helt i den världen.
Men så kom min rädsla som baserades på min hästs rädsla för allt okänt farligt här i världen, och sedan blev hon ännu räddare för att jag var rädd och tillslut orkade jag inte längre. Nu har jag satt på henne ett bett, men jösses vilken ångest jag hade innan. Jag ringde vänner till höger och vänster för att få bekräftat att jag inte är en urusel människa som förstör mina vackra ambitioner och en fri och lycklig - men inriden, häst. Jag trodde min häst skulle bli kränkt, jag som alltid varit så varsam och gjort allt med henne helt belöningsbaserat, och nu skulle hon alltså möta ett motstånd som innebar tvång.
Men så fel jag hade. Hon tuggade på bettet som det var en tröstnapp eller en godisbit. Istället för att ha huvudet rakt upp, och fundera över alla monster som fanns runt omkring henne, sänkte hon huvudet, sög och tuggade på bettet och var helt nöjd med livet och mig. Och jag kan fortfarande rida med sätet, och gör det också men nu har jag fått en nödbroms (som jag inte ens behövt använda), jag är trygg och hon blir trygg av att jag är det. Kanske blir det bakslag, kanske inte. Men nu funkar det för mig. Kanske har jag fått många ovänner på köpet (eller i alla fall fått många som snackar en massa strunt om mig), bland alla de som verkligen förfäras över människor som rider med bett. Men å andra sidan så har jag och min häst det bättre tillsammans nu.
Och kanske är det lite så för dig. Du gör det som funkar för dig och din häst, men vill ändå ta in information utifrån. Tro på att du kan sålla, att du är klok nog att välja det som är bäst för dig och Galishimo i slutänden. Han är kanske skapt för att springa fort och länge, men han formas också efter den du är, tillsammans blir ni just ett NI som ingen annan kan säga något om. Eller jo, klart de kan, men de kommer aldrig att förstå just det ni har tillsammans, så stäng öronen bara när de säger något som de ändå inte begriper sig på. Vill du köra in honom - gör det. Vill du ta en paus med inkörningen - gör det! Vill du rida dressyr och även tävla - ja men gör precis det. Gör det du tycker känns ok för dig och din häst! Han kommer att vara nöjd över att få vara med dig för du är ju hans viktigaste och mest trogna flockmedlem, det tror jag i alla fall.
Och sen vill jag avsluta med att en arab inte blir fet, araber blir sommarlyckliga. Mitt sto är jättelycklig nu. ;) Och Galishimo är helt klart både lycklig och skitsnygg!
Åh, tack snälla! Ja,det är ju precis så det är. Man fastnar i en kultur om hur det ska vara och man försöker finna en väg där alla andra blir nöjda och stolta, men plötsligt så glömmer man bort vad man själv blir nöjd och stolt över. Som du som blir nöjd av att veta att det FINNS en nödbroms ifall den skulle behövas! Galishimo har inte heller några problem med sitt bett och jag har också känt "press" att utveckla honom till mindre och mindre hjälper. Men han hugger ju efter bettet som en piraya när man ska tränsa honom. Han är helt nöjd med det.
RaderaOm du vill får du hemskt gärna adda mig på facebook, det skulle vara kul att se din arab och du verkar ha kloka synpunkter!
Åh, snällt av dig att vilja bli vän med mig på Facebook, men jag är absolut inte lika modig som du, så min profil är så låst och privat det går (hoppas du inte tar illa upp).
SvaraRaderaNejdå :) Det är inga problem! :)
Radera