Nu kom semestern!

Så kom den, semestern! Nu är jag ledig i tre veckor och sparar lite semesterdagar ifall jag vill vara ledig på hösten eller våren. Det känns som vanligt lite overkligt. Som vanligt kan jag inte låta bli att rita streckgubbar utanför mitt kontor


Den här semestern blir bättre än någonsin. Förra året hade jag avlivat terven och sörjde henne. Jag ville för det mesta vara ifred. Året innan dess skadade sig Galishimo akut och alla semesterdagar gick till skytteltrafik till och från stallet och rehabiliteringsträning.

 I år är allt annorlunda. Jag har inte haft det så här bra på flera år. Jag har mycket mer energi och är inte alls lika utpumpad som jag brukar vara i början på semestern. Jag kommer att starta semestern i morgon med att gå på kurs med Galishimo. Allt blir spännande med den kursen. Att lasta honom, köra, träna och åka hem igen. Jag är nervös, förväntansfull, och väldigt, väldigt glad. Hoppas allt går bra!




Kommentarer

  1. Karin4 juli 2015 kl. 11:36

    Spännande med kurs!
    Lycka till! Ser fram emot att läsa om det sedan:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström5 juli 2015 kl. 11:25

      Självklart håller jag dig uppdaterad! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer