Myggtäcket

Man säger att rutiner gör barn trygga. Det gäller nog vuxna också. Nu när jag kommit in i stallrutinerna igen, efter att Galishimo levt vildhästliv en vecka, så känner jag mig lugn och trygg igen. Vem orkar bry sig om relationer? Trams... Det finns bättre saker att ägna sig åt.

Galishimo har halvsovit i spiltan när jag har lagt 20 minuter på att reda ut tovorna ur svansen så den blev alldeles lättkammad, len och behandlad med pälsglans.

Det är dock en sak som förbryllar mig lite. Det är Galishimos förråd av täcken. Det växer och växer. För att inte nämna alla tuber och burkar han har för päls och hudskötsel. Han har snart fler skönhetsprodukter än vad jag har.

Var det inte jag som verkligen satt stolthet i att låta barsk och norrländsk, och för fyra år sedan sagt:
"Det där med täcken är bara joll. Hästar har päls. Man behöver inte packa in dem. De är gjord för att leva under växlande klimat. De är inga bäbisar."

Vad hände med dessa uttalanden? Vad hände? Nu har Galishimo fått ett flugtäcke för jag trodde att hans regnskållor var myggbett. 500 kronor kostade den missuppfattningen av hans knottror i pälsen. Hästar kan få små utslag i form av knottror i pälsen om de varit blöta för länge och de liknar myggbett inledningsvis. Skillnaden är att myggbetten går ned av sig själv och knottrorna "faller av" i form av pyttesmå lösa pälsbitar när det växer ut frisk päls under. Inget myggtäcke hindrar en häst från att få regnskållor...


Men han blev ju söt. Blev han inte?! 

.


.
.